Alla kommuner måste ta ansvar mot mäns våld mot kvinnor

25 november är FN:s internationella dag för att motverka mäns våld mot kvinnor. Visst är det sorgligt att mäns våld mot kvinnor är så omfattande världen över, att det behöver en särskild dag? S-kvinnor runt om i hela landet skriver om hur det arbetet ser ut i kommunerna. Vi kan bättre. Alla kommuner måste ta ansvar och prioritera kvinnofridsfrågan. Vi måste ta den feministiska kampen tillsammans.

Våld finns i alla delar av samhället. Både män och kvinnor är både förövare och offer. Men det våld som drabbar kvinnor är annorlunda, det är grovt, upprepat och förövaren är nästan alltid en man som hon lever med, som kvinnan älskat och litat på.

De kvinnojourer i landet som är anslutna till riksorganisationerna Roks och Unizon, rapporterar varje år över 100 000 stödkontakter, närmre 2 000 kvinnor och ännu fler barn bor varje år i deras skyddade boenden. Nästan lika många kvinnor och barn nekas varje år hjälp, ofta för att kommunernas stöd brister.

För två år sedan uppmärksammade vi S-kvinnor Kvinnofridsbarometern – en undersökning gjord av Unizon som kartlägger kommunernas kvinnofridsarbete.

S-kvinnor har länge drivit krav på en nollvision för mäns våld mot kvinnor. En självklarhet kan tyckas, men Kvinnofridsbarometern visar tyvärr att i många kommuner saknas oerhört viktiga delar. Det handlar både om att prioritera och avsätta resurser för detta. Det handlar också om bristande kompetens, att många inte vet vilka möjligheter och skyldigheter de har.

Varannan kommun har ingen analys av hur situationen ser ut i den egna kommunen och vet inte vilka behov som finns. Många erbjuder inte kvinnor och barn hjälp till permanent bostad, fast de enligt socialtjänstlagen ska göra det. När det gäller barn som tvingas bo i skyddade boenden, är det särskilt sorgligt att så många kommuner brister i stöd. Var sjunde kommun arbetar inte alls med frågorna. Inte alls!

2015 valde 202 av 290 kommuner i landet att delta i undersökningen, i år svarade 162. Att över 100 kommuner inte ens svarar, är faktiskt i sig lite sorgligt. I Gävleborg valde sex av tio kommuner att delta. Nordanstig som 2015 rankades bland de sista i landet, valde att inte delta i år. Bollnäs, Ockelbo och Ovanåker deltog inget av åren.

För övriga är resultaten delvis nedslående. Det saknas kvinnofridsteam, handläggare, handlingsplaner och öronmärkta pengar. På många håll drar de ideella kvinnojourerna ett tungt lass och behöver mer stöd och bättre samarbete med kommunerna.

Bäst i Gävleborg går det för Gävle kommun, som rankas som nummer 18 i år. Så goda exempel finns nära! Vi vet att Gävleborg kan bättre. Vi är alla ansvariga och det är dags att gå från ord till handling. Det är livsviktigt.

De som kommit längst i landet är Trollhättan. Att de lyckats så bra beror på långsiktigt, stabilt och strategiskt arbete. Det går, det handlar bara om att bestämma sig. Om att prioritera, säger Monica Hansson, kommunalråd i Trollhättan.

Mycket görs, men alla kan göra mer. 2017 ska vi ha kommit så långt att alla förstår att det här är ett problem och att vi alla är ansvariga för att lösa det. S-kvinnor kommer fortsätta driva på för att alla kommuner ska prioritera frågan och gå från ord till handling. Den feministiska kampen är livsviktig.

Lokala versioner av artikeln, om det lokala arbetet är publicerade bland annat här:

S-kvinnor i Blekinge i BLT
S-kvinnor i Blekinge i Sydöstran
S-kvinnor i Gävleborg i Gävle Dagblad
S-kvinnor i Gävleborg i Arbetarbladet
S-kvinnor i Göteborg i GP
S-kvinnor i Norrbotten i NSD
S-kvinnor i Kalmar län i Östra Smålands Nyheter
S-kvinnor i Skaraborg i Skaraborgsbygden
S-kvinnor i Skåne i Dagens Arena
S-kvinnor i Uppsala län i Uppsala Nya tidning
S-kvinnor i Västerbotten i Norran

 

facebook Twitter Email