Stockholm har raserat en världsledande behandling

Mikamottagningarna är kända över hela världen då de har utvecklat en unik spetskompetens för behandling och stöd av personer i prostitution och personer med sexuellt självskadebeteende. Trots mycket bra resultat har Stockholms socialförvaltning monterat ner denna specialistvård. Vi kräver att Mikamottagningen återgår till sin tidigare form, skriver S-kvinnor tillsammans med en rad organisationer i SvD idag.

Publicerad i SvD 15 januari 2017.
Vi är djupt oroade och kritiska till nedmonteringen av Mikamottagningen i Stockholm. Utan deras unika verksamhet faller en av samhällets mest utsatta grupper mellan stolarna. I samband med #metoo-rörelsen och efterföljande krav om stöd från samhället från bland annat initiativ som #intedinhora och #utanskyddsnät blir det oroväckande uppenbart att Stockholms politiker fortsättningsvis inte erkänner och tillgodoser utsatta gruppers behov av specialistvård.

Sverige har länge haft ett specialiserat mottagande av människor i prostitution. Socialnämnden skapade 1998 det som då kallades PRO-centrum och 1998 beslutade riksdagen att införa sexköpslagen inom ramen för Kvinnofridspropositionen. Idén med lagstiftningen vilade på två ben varav kriminalisering av sexköpare bara var ett: det andra var stödet till personer i prostitution.

Detta uppdrag gick till prostitutionsenheterna, senare Mikamottagningarna som funnits i Stockholm, Göteborg och Malmö sen många år tidigare. De har haft uppdraget att uppsöka, behandla och stötta personer i prostitution och/eller personer med sexuellt självskadebeteende, oavsett ålder eller kön.

Mikamottagningarna är i dag kända över hela världen då de har utvecklat en unik spetskompetens avseende behandling och stöd. Detta vittnar inte minst de som tidigare fått stöd och behandling på Mikamottagningen om. Verksamheten har även kommit att bli en förebild och har mottagit internationella besökare varje vecka; politiker, forskare, traumatologer och journalister har studerat deras framgångsrika arbete. Men denna verksamhet som socialnämnden inledningsvis själva var med att bygga upp är de nu aktiva i att riva ner.

När Mikamottagningarna utvärderades av forskare uppgav över 90 procent av klienterna att samtalsterapin hjälpt dem. 80 procent hade lämnat prostitutionen efter ett års behandling.

Den specialiserade kunskapen uppskattades genomgående, till exempel känslan av igenkännande: ”rätt typ av hjälp” var ”en nödvändighet för att överleva”, uppgavs det. De kvinnor som däremot endast fått hjälp av den vanliga vården vittnade om att de ”sällan berättat” om prostitutionen och att ”möten med socialtjänst, rättsväsende eller psykiatri” fick dem att känna sig ”överkörda” och ”missuppfattade”. Liknande upplevelser beskrivs även av personer med sexuellt självskadebeteende i samtal med och i studier av bland annat Stockholms tjejjour. Att Mikamottagningen haft ett helhetsperspektiv och att den hjälpsökande inte behövt slussas mellan olika vårdinstanser har särskilt upplevts som en trygghet. ”Mikamottagningen blev under flera års tid min räddning. Min terapeut blev min trygga punkt. Det var hon som trodde på mina visioner, mina framtidsdrömmar och som jag kunde gråta ut hos” skriver en ung kvinna i prostitution i en debattartikel.

Men trots röster som dessa och mycket bra resultat revs Mikamottagningens unika arbetsmodell upp av Stockholms socialförvaltning med stöd av socialnämnden för ett år sen. Härefter ges inte längre någon behandling eller terapi, endast max 15 inledande samtal. Sedan ska personer i behov av behandling länkas vidare till den vanliga vården där specialkunskapen alltså inte finns. Ingen under 18 år är längre välkommen på Mikamottagningen, trots att troligen minst hälften börjar i prostitution som minderåriga. Inte heller görs någon uppföljning av de som slussas vidare – fortsätter de i prostitution? Går de i terapi? Lever de? Detta helhetsperspektiv är nu förstört.

Mikamottagningens klienter i Stockholm vädjade om att verksamheten skulle fortsätta drivas som tidigare. Det har även Mikamottagningens personal, svenska och internationella forskare, politiker, författare, journalister med expertis och andra yrkesverksamma och ideella organisationer. Bland annat med utgångspunkt i att vård och psykiatri brister i kunskap om dessa målgrupper och i de följder som kommer med prostitution och sexuella självskadebeteenden. Informationen delgavs socialnämnden, som ändock beslutade att Mikamottagningens verksamhet skulle nedmonteras.

I samband med detta sa fem av sex anställda på Mikamottagningen upp sig i protest.

Många medlemmar i Rise (Riksföreningen stödcentrum mot incest och andra sexuella övergrepp i barndomen) vittnar om att de börjat med olika sexuella självskadebeteenden i ung ålder efter det att de utsatts för incest eller andra sexuella övergrepp som barn. Många har också genomlevt prostitution som ytterligare en konsekvens. Att inte få specialiserad hjälp då dessa kvinnor försöker komma ur prostitutionens grepp betyder att vi sviker dem om och om igen. Inte nog med att vi inte kunde skydda dem som barn, vi hjälper dem inte heller då de blivit hjälpsökande vuxna – när vi som samhälle har chansen att göra rätt.

Detta visar på något som varit genomgående i beslutsprocessen för Mikamottagningens nedmontering, att politiker i Stockholm inte har kunskap om personer i prostitution och/eller med sexuellt självskadebeteende. Det verkar vara även vara en genomgående trend i Sverige i dag, med indragna eller bristande medel också till andra instanser där specialiserad hjälp och behandling finns för sexuellt utsatta, såsom exempelvis Ericastiftelsen och Wonsa. Det är hög tid att målgruppen lyssnas på, som de experter de faktiskt är! Vi behöver inte ytterligare en verksamhet som hänvisar personer som bär på trauma och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) vidare. Vad vi behöver är förhöjd kunskap om prostitution, sexuellt självskadebeteende och PTSD inom psykiatrin.

Vi kräver att Mikamottagningen återgår till sin tidigare form eller att socialförvaltningen tillgodoser ett fullvärdigt alternativ omgående. Vi kräver också en utvärdering av Mikamottagningens nya verksamhet med fokus på målgruppens erfarenheter.

Amanda och Gabriella, initiativtagare #intedinhora
Clara Berglund, generalsekreterare för Sveriges kvinnolobby
Sven Britton, infektionsläkare och professor
Kajsa Ekis Ekman, författare
Caroline Engvall, journalist, författare och föreläsare
Josefin Grändeleg psykoterapeut
Hermine Holm, verksamhetsansvarig Rise – Riksföreningen stödcentrum mot incestoch andra sexuella övergrepp i barndomen
Zozan Inci, ordförande Roks
Sofia Jarl, förbundsordförande för Centerkvinnornas riksorganisation
Malin Jenstav, stödverksamhetsansvarig Stockholms tjejjour
Birgitta Johnsson och Lotten Sunna, initiativtagare #utanskyddsnät
Åsa Kastbom, specialistläkare i psykiatri, överläkare BUP:s traumaenhet BUP Elefanten, överläkare psykiatriatriska kliniken Universitetssjukhuset i Linköping, doktor i pediatrik
Linda Andersson, före detta klient på Mikamottagningen
Lisen Lindström, socialarbetare och samtalsbehandlare Mikamottagningen
Malin Meissner, språkrör Förenade tjej-, trans- och ungdomsjourer
Carina Ohlsson, ordförande S-kvinnor
Hanna Olsson, författare och handledare
Olga Persson, generalsekreterare Unizon
Maria Schillaci, leg psykolog
Gudrun Schyman, partiledare, Feministiskt initiativ
Jenny Westerstrand, jur dr
Ann Wilkens, leg psykoterapeut
Julia Östfeldt, verksamhetschef Föreningen Tillsammans
Anna Isaksson, Annika Emricsson, Catrin Schultz, Petra Malmström och Åsa Ekman, Samtliga fem anställda vid Mikamottagningen Göteborg

facebook Twitter Email