Debatt: Kvinnorna får ta smällen i Svantessons Sverige

Kostnadskrisen har drabbat arbetare, kvinnor och ensamstående hushåll hårdast. Trots det väljer regeringen att prioritera höginkomsttagarna. Det är ett orimligt val, skriver Annika Strandhäll (S) och Mikael Damberg (S).

Åttonde mars är en dag för att uppmärksamma de olika förutsättningar kvinnor och män har i livet. I Sverige har vi en stark kvinnorörelse att tacka för att vi de senaste hundra åren kommit en lång bit på vägen mot ett jämställt samhälle.

Utvecklingen har drivits av kvinnliga pionjärer inom politiken, civilsamhället och näringslivet, men framför allt av alla de människor som varje dag arbetat för jämställdhet i sin vardag.

Men trots att Sverige i dag är ett mycket mer jämlikt land än för hundra år sen så har vi fortfarande mycket kvar att göra. De ekonomiska skillnaderna mellan män och kvinnor är fortfarande framträdande. Det märks inte minst i tuffa ekonomiska tider.

De senaste åren har vi befunnit oss i en kostnadskris. Den har känts av för alla, men värst drabbade är arbetare, kvinnor och ensamstående hushåll.

Kvinnor jobbar oftare i lågavlönade yrken och har sedan innan lägre marginaler. De drabbas hårdare av att matpriserna gått upp med över 25 procent. När hyrorna ökat och räntorna stigit så är situationen särskilt utsatt för kvinnor.

Få som bor med en partner uppger att de har råd att bo kvar vid en separation och kvinnor avstår från att lämna en relation för att de inte kunnat hitta en ny bostad.

Trots det har regeringen valt att prioritera höginkomsttagare i stället för alla de som sliter med ökade kostnader. I sin senaste budget valde regeringen att ge en skattebonus till de som tjänar mest. Finansministern själv fick över 3 000 kronor i skattesänkning varje månad. Samtidigt drog man ner på bostadstillägget till de barnfamiljer som har de tuffast. De fick i stället 700 kronor mindre per månad från och med årsskiftet. I juli dras bidraget in helt, då får de här familjerna 2 100 kronor mindre varje månad.

Så här brukar vi inte göra i Sverige – tvärtom. När det är tuffa ekonomiska tider brukar vi välja att hålla ihop och hjälpa de som har det svårast. För vi vet att det bygger hela Sverige starkare.

Vi kan jämföra med våra nordiska grannländer. Där har staten gått in och hjälpt de som har det tuffast. I Norge har barnbidraget höjts med 11 500 per år samtidigt som förskola och fritids blivit billigare. I Danmark fick utsatta barnfamiljer en utbetalning om 7 500 kronor och i Finland fick alla familjer ett extra barnbidrag. Det vore på tiden att vår regering gjorde detsamma.

Vi vill att regeringen tar sitt ansvar och hjälper de som drabbats hårdast av kostnadskrisen. Vi vill att de höjer barnbidraget och återinför det höjda bostadstillägget. Regeringen borde höja bostadsbidraget för pensionärer så de får mer pengar kvar på slutet av månaden. De borde satsa mer på välfärdens verksamheter där många kvinnor arbetar.

Sverige har länge varit ett välfärdsland med jämlikhet och jämställdhet som ledord. Så ska det fortsätta vara.

Men då krävs det att vi har en regering som arbetar för jämställdhet och för sammanhållning. Det gör inte den här regeringen. I stället har budskapet från Svantesson till kvinnor och ekonomiskt utsatta grupper varit tydligt: man ska ”bita ihop”.

De senaste årens ekonomiska politik visar att vi har en regering som inte tar jämställdheten på allvar utan har låtit kvinnorna agera krockkudde för lågkonjunkturen.

Av Annika Strandhäll (S)

ordförande, S-kvinnor

Mikael Damberg (S)

ekonomiskpolitisk talesperson

Publicerad i Expressen 8 mars. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.