Debatt: Överdrivna lagkrav tvingar kvinnojourer att stänga ner

Strängare lagstiftning har fått skyddade boenden att stänga på löpande band runt om i landet – i stora län som Gävleborg och Norrbotten finns det inga kvar. När ideella krafter slås ut står kvinnor och barn utan skydd när de försöker lämna våldsamma män, skriver Roks ordförande Adine Samadi och Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor.

I flera decennier har kvinnojourerna gett kvinnor och barn som lämnat våldsamma män tillgång till stöd och ett skyddat boende. Nu slås benen undan på flera håll i Sverige när fler och fler skyddade boenden runtom i landet tvingas stänga ned på grund av det stränga regelverket.
Vi ser med oro på den utveckling som sker. Den nya lagstiftningen som infördes förra året med avsikten att höja kvaliteten leder i själva verket till en stor nedläggningsvåg av ideellt drivna skyddade boenden. Kvinnor som söker skydd kan tvingas åka flera mil för hjälp eller i värsta fall stanna kvar i relationer med våldsamma män. Och i somras kom ytterligare föreskrifter som kommer att minska handlingsutrymmet för de få återstående skyddade boendena.
Krav på dygnet-runt-bemanning och kompetenskrav omöjliggör i princip för ideella föreningar att fortsätta driva skyddade boenden i praktiken. Särskilt sårbara är de som finns i glesbygden. Om inte regeringen agerar snabbt och kraftsamlar för att rädda de skyddade boendena kommer den ideella verksamhet som kvinnojourerna byggt upp sedan 70-talet att upphöra.

Samtliga skyddade boende i Gävleborg och Norrbotten har stängts. Snart finns det inget skyddat boende kvar i Dalarnas län heller. I Stockholm, Halland och Småland – ja, exemplen på kvinnojourer som stängs är många. Den nuvarande politiken är fientlig mot kvinnojourernas verksamhet och riskerar att tvinga kvinnor att stanna kvar i relationer med våldsamma män.

Tanken bakom tillståndsplikten var god. Man skulle höja kvaliteten och bli av med oseriösa aktörer. Verksamhet skulle inte bedrivas av vem som helst. Problemet är att udden, i stället för att riktas mot oseriösa aktörer med vinstintresse, har drabbat de ideella krafterna som i flera decennier varit en trygg famn för kvinnor.
Men ännu värre är att det skapar konsekvenser för våldsutsatta kvinnor och barn. Det lågtröskelstöd som polis och socialtjänst tidigare har kunnat utnyttja tack vare de ideella kvinnojourernas skyddade boenden försvinner. Att anlita vinstdrivande aktörer i stället för ideella kvinnojourer är dessutom mycket kostsamt för samhället.

Kraven som tillkommer med tillståndsplikten har inneburit en administrativ börda för kvinnojourerna som de varken mäktar med, eller ser någon vinning i för de utsatta kvinnorna och barnen. För att beviljas tillstånd krävs specifik bemanningsgrad och att verksamheten drivs av en föreståndare med högskoleutbildning inom socialtjänstlagen.
Många av jourerna har drivits på frivilligbasis, men det räknas inte som bemanning i lagens mening, enligt Inspektionen för vård och omsorg. Sådant som kvinnojourerna anser är kvalitet räknas däremot inte som krav, som till exempel kunskap om patriarkalt våld, erfarenhet av jourverksamhet eller drivkraften att stoppa mäns våld mot kvinnor. Under sommaren kom ytterligare krav om dygnet-runt-anställda som slår undan benen på de få som är kvar.
Jourerna är en social rörelse som till stor del bygger på ideellt engagemang. Att ha en ekonomisk stabilitet och kunna ”bära sina egna kostnader” är också i praktiken en utmaning för kvinnojourer som många gånger lever på ideellt arbete, stöd från kommun och stat eller donationer från privatpersoner och företag. Hur strikt dessa frågor tolkas avgör kvinnojourernas framtid.

Tillståndslagen var tänkt för att hålla ute olämpliga aktörer bland de skyddade boendena. I stället har resultatet blivit att de seriösa aktörerna, kvinnojourerna, har fått stänga ned sina verksamheter.
Enligt Sveriges kommuner och regioner var det bara var femte offer för våld i nära relation som erbjöds ett skyddat boende mellan åren 2021–2023. Samtidigt som polisanmälningarna ökar och fler kvinnor söker samhällets stöd att fly från våldsamma män erbjuds färre kvinnor skyddade boenden. Å ena sidan vill samhället att kvinnor och tjejer berättar om våldet, å andra sidan är det bara kvinno- och tjejjourerna som tar ansvar för att ge dem ett värdigt stöd och skydd när de berättar. Och nu försvinner dessa allt mer.

Nedläggningsvågen måste få ett stopp. Vi kräver ett omtag kring lagen om skyddade boenden. Ingen kvinna ska behöva stanna hos en våldsam man eller riskera att dödas för att det inte finns ett skyddat boende som kan ta emot henne.

Annika Strandhäll
Ordförande S-kvinnor

Adine Samadi
Ordförande Roks

Publicerad i DN Länk till annan webbplats. 26 september.