Vill SD ens ha ett jämställt samhälle?
Publicerad i Aftonbladet 29 oktober 2015.
Som enda riksdagsparti vill Sverigedemokraterna avskaffa stödet till både riksdagspartiernas kvinnoorganisationer och till kvinnors organisering som inkluderar satsningar på olika jämställdhetsprojekt. De motiverar detta med att ”Sveriges kvinnor är en resursstark och kompetent grupp vilka inte är i behov av ett särskilt riktat stöd för sin organisering” och att ”det statliga stödet till de politiska partierna är väl tilltaget”.
Återigen bevisar SD att de är ett kvinnofientligt parti.
Statsbidrag till ideella föreningar och kvinnoförbund är ett verktyg för att stärka kvinnors ställning. Genom att öka och förbättra deras organisering, etablering och verksamhet vill man nå jämställdhet. Även om vi i Sverige har kommit långt i jämställdhetsarbetet finns mycket kvar att göra.
Kvinnor har generellt lägre lön, otryggare anställningsformer och mer deltidsarbete. Kvinnor utför mer av det obetalda arbetet i hemmet och är underrepresenterade på många beslutsfattande nivåer i samhället. Våld mot kvinnor och sexuellt våld är ett omfattande och allvarligt samhällsproblem.
Det är uppseendeväckande att SD som tidigare har skrivit ett lagförslag där man ville motverka språkbruk där tjejer kallas för horor av invandrare, nu helt plötsligt inte längre verkar oroa sig för kvinnors rättigheter. Det är väldigt tydligt att SD endast är intresserade av jämställdhet när det kan användas som slagträ i deras egen argumentation emot invandring.
SD:s budget är därför anmärkningsvärd. När de föreslår ett avskaffande av stödet som ger effekt för kvinnors ökade rättigheter, möjligheter och förutsättningar, lägger de samtidigt förslag om att avskaffa pappamånaderna och införa sambeskattning. Det kan vi inte tolka på annat sätt än att de inte vill ha ett jämställt samhälle.
Övriga riksdagspartier är däremot överens om att förbättrade möjligheter för kvinnors organisering är ett allmänintresse eftersom det bidrar till ett mer jämställt samhälle. Det visar inte minst kvinnoorganiseringens historia på. Vi har vunnit rösträtten, rätt till abort, rätt till barnomsorg, pappamånader och särbeskattning bland mycket annat. Men att tro att denna utveckling kommer att fortgå av sig själv om man drar undan mattan för verksamheten är naivt.
I regeringens budgetmotion gör Socialdemokraterna och Miljöpartiet samma bedömning som Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna gör i sina respektive budgetmotioner om vikten av att investera i jämställdhet.
Vi som dagligen arbetar med jämställdhetsfrågor vet att det finns många problem kvar att lösa. Vi kommer att fortsätta kämpa för:
- Lika lön och ett jämställt arbetsliv
- Jämn fördelning av det obetalda arbetet
- Jämn fördelning av makt och inflytande
- Ett slut på mäns våld mot kvinnor
I totalitära och patriarkala samhällen är kontrollen av kvinnan central. Hur fria kvinnor är blir därför inte bara ett mått på jämställdhet utan ett mått på både individens och hela samhällets frihet.
Därför kan vi aldrig sluta kämpa för kvinnors rättigheter. Därför behövs en fortsatt stark kvinnorörelse!
Carina Ohlsson
ordförande S-kvinnor
Gulan Avci
ordförande Liberala Kvinnor
Annicka Engblom
ordförande Moderatkvinnorna
Marie-Louise Forslund
ordförande Kristdemokratiska Kvinnoförbundet
Gunilla Hjelm
ordförande Centerkvinnorna
Ida Gabrielsson
ordförande Vänsterpartiets kvinnonätverk
Gabriela Velasquez
sammankallande Miljöpartiets jämställdhetskommitté
Clara Berglund
ordförande Sveriges Kvinnolobby
(paraplyorganisation för 45 ideella kvinnoorganisationer)
Senast uppdaterad: torsdag 29 oktober 2015
