Vi får aldrig blunda för brott mot kvinnor
Publicerad i Aftonbladet 15 januari 2017.
Efter andra världskrigets blodspillra, förbrytelser och enorma förluster i människoliv bildades FN, Förenta Nationerna. Erfarenheterna från krigets fasor resulterade i att den nya organisationen 1948 antog deklarationen om mänskliga rättigheter.
30 år senare enades FN även om Kvinnokonventionen, CEDAW. Det gav hopp om en bättre framtid för världen och människorna.
Sedan länge har dessa universella grundprinciper funnits och vi måste ständigt fråga oss: Hur lever FN:s medlemsstater upp till dessa gemensamt antagna deklarationer?
Globalt kvinnoförtryck med många ansikten
Ingen stat är perfekt, det vet vi. Det begås brott mot människorätten av alla stater – ingen kan slå sig för bröstet och säga att de i allt lever upp till FN:s deklarationer. Men många har en strävan att göra det och deras domstolar dömer dem som bryter mot dem. Vissa stater går emellertid tvärs emot dem och stiftar nationella lagar som direkt strider mot de FN-deklarationer man undertecknat. Detta skadar hela världssamfundets anseende. Det gäller i synnerhet i frågan om kvinnors mänskliga rättigheter.
Flera stater har lagar som sanktionerar mäns våld mot kvinnor. Det drabbar miljontals unga kvinnor som saknar rätten till sina egna kroppar.
Det tar sig uttryck såsom barn- och tvångsäktenskap, fysisk och psykisk misshandel, prostitution och sexslaveri, våld i hederns namn, könsstympning med mera. I flera länder är det förbjudet att ha kärleksrelationer utan att vara gift. Även i vårt land sker flera mord i heders namn årligen.
Kvinnoförtrycket i en globaliserad värld
Ett utvecklat land som Sverige, med en hög bildningsnivå och en stark demokratisk tradition, skakades år 2002 av nyheten att en far avrättat sin dotter, därför att hon inlett en kärleksrelation som fadern och hans omgivning ansåg kränkte familjens heder. Dottern hette Fadime Sahindal – en modig kvinnorättsaktivist som under dödshot kämpade mot förtryck och våld i hederns namn. Hennes far dömdes till livstids fängelse.
Tre år tidigare mördades en annan ung svensk kvinna, Pela Atroshi, även hon av sin far i hederns namn, men det mordet skedde vid ett besök i Irak. Fadern fick där inget fängelsestraff, hans handlande ansågs vara ett legitimt försvar av familjens heder.
Av detta och många andra fall kan vi inte dra någon annan slutsats än att i vissa länder är brott mot de mänskliga rättigheterna fullt lagliga.
Det handlar alltså om nationella lagar som strider mot internationella deklarationerna om mänskliga rättigheter. Det drabbar unga människor – främst flickor och kvinnor. Brott mot kyskhetslagen kan bestraffas med avrättning. Flera länder har lagar som dödsstraff för homosexuell kärlek, andra accepterar eller till och med uppmuntrar barnäktenskap.
Amnesty International har rapporterat om ett fall där en tolvårig flicka dött efter bröllopsnattens våldtäkt, utförd av en över femtioårig man som lagenligt gift sig med henne. Vad det handlar om är inget annat än mord och pedofili med lagens stöd. Att stater som är medlemmar i FN legitimerar brott mot de mänskliga rättigheterna är orimligt.
FN måste agera resolut nu. Det duger inte att vänta ytterligare trettio år innan man tar ett nytt tuppfjät framåt när det gäller kvinnors och barns rättigheter. Den ökade rörligheten över nationsgränserna gör att grova och brutala former av kvinnoförtryck som i lagstiftning sanktioneras i en rad länder, sprids till länder där kvinnorörelser och andra progressiva rörelser tagit viktiga steg på vägen mot jämställdhet och kvinnofrigörelse. Globaliseringen gör att detta angår oss alla!
Vad borde göras?
FN antog efter de blodiga krigen på Balkan och de förbrytelser som där begicks mot kvinnor, en resolution (1325) om våld mot kvinnor i krig. Men grovt våld förekommer inte bara i krig. Vi måste inse att det finns i allehanda former även under fredliga förhållanden och kan då till och med vara legaliserat.
Sverige har en unik möjlighet under de kommande åren ta initiativ i FNs säkerhetsråd. Utrikesminister Margot Wallström har deklarerat att kvinnors rättigheter i krig och konflikter är en av de frågor som ska prioriteras under Sveriges medlemskap. Det är lovvärda och välkomna besked, men vi anser att kvinnors och flickors rättigheter generellt måste rymmas på den feministiska regeringens agenda.
Vi anser att det är viktigt att se till att den nya generalsekreteraren som ett första steg tillsätter en kommitté, med uppgift att inventera förekomsten av nationella lagar som strider mot de mänskliga rättigheterna. Att en allvarlig varning därefter riktas mot de stater som tillåter grova brott.
Om reformer uteblir ska berörda stater utsättas för sanktioner – till exempel berövas rösträtten i generalförsamlingen. Att medlemsstater som i sin lagstiftning tillåter grova brott mot de mänskliga rättigheterna får delta i världssamfundets arbete och styrning, på samma villkor som de stater som efterlever principerna är absurt och oacceptabelt.
Så länge de bryter mot FNs deklarationer anser vi att de endast borde få delta som observatörer. Detta kan tyckas vara drastiskt och te sig en smula störande i det ofta verserade diplomatiska umgänget stater emellan, men det är ett intet mot vad kvinnor världen blir utsatta för.
Vi har följande förväntningar på Sverige som enda feministiska regering i FN:
- Sverige ska ta initiativ i FN:s säkerhetsråd att öka medlemsstaternas efterlevnad av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
- Sveriges ska också ta initiativ i FN:s säkerhetsråd för att öka medlemsstaternas efterlevnad av FN:s deklaration om kvinnan och barnets rättigheter.
- Sverige bör i FN:s säkerhetsråd driva frågan om att utvidga kampen mot det vardagliga grova våldet mot kvinnor, så att denna kamp även omfattar våld i hederns namn, könsstympning och likartade former av förtryck.
- Sverige bör ta initiativ till en konferens i FN för att stoppa det ”lagliga våldet” mot kvinnor som utövas av flera av FN:s medlemsländer.
Amineh Kakabaveh
ordförande Varken hora eller kuvad
Clara Berglund
Generalsekreterare Sveriges Kvinnolobby
Gulan Avci
ordförande Liberala kvinnor
Sofia Jarl
Ordförande Centerkvinnor
Carina Ohlsson
ordförande S-kvinnor
Ewa Larsson
Gröna Kvinnor
Senast uppdaterad: måndag 16 januari 2017
