Feminism kräver mer än en kvinnlig partiledare
Publicerad i Dagens Samhälle 18 mars 2015.
REPLIK. Debattören Rebecca Weidmo Uvell undrar i krönikan ”Vänsterns feminism full av tankevurpor” vad vi socialistiska feminister tycker om att tre borgerliga partier nu får kvinnliga partiledare. Det är givetvis bra. Det är viktigt för hela samhället med både manliga och kvinnliga förebilder, att alla är en del av makten och besluten.
Att däremot tro att detta är något som bara löste sig av sig själv är bra naivt. Det är att ignorera den historiska kamp som föregått allt det vi i dag tar för självklart. Att ha en kvinnlig partiledare är inte heller det som avgör om ett parti är feministiskt och driver en feministisk politik, det kräver mycket mer.
Kvotering är onödigt enligt högern, det motverkar fria val. Vems fria val undrar vi? Företagens fria val att välja bort kompetenta kvinnor? Det finns fler kvinnor än män i Sverige och de har haft högre och bättre utbildning än männen i decennier. Kompetensen finns, den tas inte tillvara och det händer ingenting. Kvotering blir nödvändigt helt enkelt eftersom det just inte löser sig själv och kvinnors val begränsas.
Alla steg mot jämställdhet har inneburit en lång och hård kamp från den socialistiska kvinnorörelsen, från kvinnlig rösträtt, till att den första S-kvinnan valdes in i riksdagen, till att S-kvinnor introducerade varvade listor. Alla reformer som aktivt motarbetats från högerpartierna. Moderaterna kallade varvade listor för ”förhatligande” när de infördes 1994. Ändå införde de själva kvotering (40/60) för sina kommunala uppdrag 2010, eftersom inget annat fungerade.
När det gäller att fördela ministerposter jämställt är högern med på att det är viktigt. Att våra riksdagsledamöter kvoteras efter distrikt, det är också alla partier med på att det är jätteviktigt. Motståndet mot kvotering gäller alltså bara ibland. Att vara emot kvotering av princip blir krångligt när man samtidigt ibland behöver och använder det.
Fler kvinnliga företagare är givetvis jätteviktigt. Däremot tycker vi att det är en fullt rimlig diskussion vilka anställningsformer och villkor det innebär, för privat välfärd har inte alls gett bättre villkor för de anställda. Att ignorera det och slentrianmässigt hänvisa till fria val är inte feministisk politik. Att diskutera och ta problemen på allvar är inte företagarfientligt, det är att ta ansvar.
De enorma utmaningar som den offentliga välfärden står inför kan inte längre ignoreras. Att några får möjligheten att lämna problemen bakom sig och starta eget, det är ingen lösning. Sverige måste ha en fungerande offentlig välfärd, så enkelt är det. Villkoren för både offentlig och privat välfärd är viktiga, det ökar individens frihet och makt över sina liv.
Att vi ser individen och inte bara dess kön är ett självklart mål för ett jämställt och jämlikt samhälle, precis så som Rebecca Weidmo Uvell uttrycker att hon också önskar. Dit har vi dock inte kommit än. Kvinnors fria val begränsas just för att de är kvinnor och för att man inte ser dem som individer.
Vi har aldrig duckat för att ta oss an de utmaningar som finns. Även när det innebär att mindre grupper med personer med makt får tänka om, till förmån för större grupper som i dag bli begränsade och bortvalda.
Carina Ohlsson
Ordförande S-kvinnor
Senast uppdaterad: onsdag 18 mars 2015
