Vi vill se en nationell handlingsplan för förlossningsvården
Publicerad i Dagens medicin 2/3.
Under 2020 har sjukvårdens utmaningar varit uppenbara för alla. Längtan tillbaka till tiden före coronapandemin är stark och med ett nytt år och påbörjad vaccinering hoppas vi att ett mer normalt läge för vården snart blir verklighet. Samtidigt kan vi inte nöja oss med att bara återgå till situationen före pandemin. De utmaningar som vården hade redan då finns förstås kvar, eller har förvärrats.
Förlossningsvården är en del av hälso- och sjukvården som länge befunnit sig i en svår situation, med fulla förlossningssalar och personal som går på knäna. S-kvinnor ser och uppskattar de stora ekonomiska satsningar den socialdemokratiskt ledda regeringen gjort på förlossningsvården. Till exempel betalades nyligen 937 miljoner kronor ut till regionerna för att fram till 2022 öka tillgängligheten och jämlikheten i mödrahälsovården och förlossningsvården och förstärka kvinnors hälsa.
Det gör förstås stor skillnad. Samtidigt ser vi att även andra åtgärder krävs. För att nå en jämlik och välfungerande förlossningsvård i hela landet behövs framför allt ett tydligare helhetsperspektiv.
Under hösten har jag, i min roll som S-kvinnors ordförande, träffat både regionpolitiker och verksamhetsansvariga för förlossningsvården. De har berättat om både framgångsfaktorer och utmaningar. Samtidigt har S-kvinnor genomfört en enkätundersökning i alla regioner, som ger en tydlig bild av förlossningsvårdens behov och utvecklingsmöjligheter.
Jag vill börja med att säga att mycket fungerar bra. Undersökningen, som besvarades av 17 av 21 regioner, visar att det pågår ett aktivt arbete för att minska antalet förlossningsskador. Det handlar både om teoretiska och praktiska fortbildningar och certifieringar, att arbeta med ett långsamt framfödande och att ha som mål att två barnmorskor deltar i slutskedet av förlossningen.
Några regioner har en nollvision mot allvarliga förlossningsskador av grad 3–4 och ett antal förlossningsmottagningar registrerar också bristningar av grad 2 för bättre uppföljning.
En framgångsfaktor för jämlik förlossningsvård, oavsett var du bor, är ökad nationell samverkan. Många regioner säger att de har positiva erfarenheter av de nationella satsningar som redan görs. Det som däremot saknas är en nationell handlingsplan för förlossningsvården.
De flesta regioner vill se en sådan handlingsplan och det vill också vi S-kvinnor. Även om regionernas förutsättningar är olika, inte minst mellan stad och land, skulle en handlingsplan ytterligare kunna stödja och förstärka arbetet för jämlik vård. Flera regioner nämner att det skulle spara arbete, tid och resurser regionalt.
Även kunskapsutbyte mellan regionerna är en viktig fråga. Det finns flera exempel på bra lösningar som spridits mellan regioner, men samtidigt ser vi skillnader. Det handlar bland annat om schemaläggning och arbetstider för de anställda, personalnärvaron hos den födande, möjligheten att stanna på förlossningen även i ett tidigt skede och om eftervården.
Just eftervården är ett område som vi S-kvinnor ser behöver utvecklas. Många kvinnor åker hem tidigt efter förlossningen med risk för att vården missar att diagnostisera och åtgärda deras skador. Det måste ges tydlig information till alla mödrar om eftervården, så att ingen får kvarstående problem. Vi kan aldrig acceptera att kvinnor får komplikationer för livet efter en förlossning.
Sverige har på många sätt en förlossningsvård i världsklass. Vi har kunskapen, vi har erfarenheten, men vi har tummat på resurserna och helhetsperspektivet. Det handlar om prioritering. Det finns ingen ursäkt för Sverige att inte erbjuda både kvinnor och personal bästa möjliga förlossningsvård.
Carina Ohlsson, ordförande S-kvinnor
Senast uppdaterad: tisdag 2 mars 2021
