100 år av kvinnokamp – vi kommer aldrig stanna upp

Ibland tänker jag på hur allt det vardagliga tas för givet av allt för många. Det blir lite slentrianmässigt och vardagen rullar på. Du vet, på ett sätt som gör att man inte ens reflekterar varför saker är si eller så. Till exempel en så självklar sak som att få åka med sina barn och barnbarn på semester under sommarmånaderna eller att vi har åtta timmars arbetsdag som norm i landet.

Det är en kamp vi har facket att tacka för. Utan års slit och motstånd hade det aldrig blivit verklighet. Det började som en vision om något bättre. Det började vid att det var modiga människor som ifrågasatte den verklighet de tröttnat på. I år är det 100 år sedan en sådan kamp startades – S-kvinnors feministiska kamp.

Rösträtten, barnomsorgen, kvinnofridslagstiftningen, sexköpslagen, samtyckeslagstiftningen, föräldraförsäkringen, rätten till arbete, särbeskattning och aborträtten. Alla dessa självklarheter, som gärna tas för givet, grundar sig i åratal av kamp. S-kvinnor fyller 100 år som förbund den 14 februari, och utan alla S-kvinnors slit hade dessa självklarheter fortfarande varit oklarheter. Nu fortsätter vi kampen.

Det finns vissa av ovan nämnda beslut och rättigheter som har tagit väldigt lång tid. Abortlagstiftningen tog 42 år att forma till den lag vi har i dag. Samtyckeslagstiftningen var extremt kontroversiell till en början och möttes av motstånd från både experter och politiker. Sex timmars arbetsdag är en fråga S-kvinnor drivit sedan 70-talet men som ännu inte blivit verklighet.

Det som är viktigt att komma ihåg är att förändringarna har kommit när kvinnor inte har gett upp. Därför vill jag lyfta det som vi nu anser får alldeles för lite utrymme i debatten, men som i störst utsträckning drabbar kvinnor.

Förskolan har utmaningar att vänta i framtiden i takt med att befolkningen växer, många blir äldre och fler går i pension. Vi behöver fler som utbildar sig för att arbeta i förskolan och äldreomsorgen för att klara av framtidens utmaningar. Vi har en förskola vi ska vara stolta över, men S-kvinnor kräver att förskolan har öppet på kvällar, nätter och helger. Vi står också bakom ett förbud mot religiösa friskolor då vi anser att förskolan och skolan ska bygga på demokratiska och sekulära värderingar med genusmedveten och normkritisk pedagogik.

Inom välfärdssektorns yrkesgrupper jobbar oftast kvinnor och det är också i dessa yrkesgrupper ohälsan och sjukskrivningarna ökar. Med dagens arbetsvillkor är det inte till någons förvåning att kvinnor blir stressade och mår psykiskt dåligt. Arbetsmiljön måste bli bättre. Vi kräver att delade turer tas bort, att heltid blir norm och att sms-vikariaten samt allmän visstidsanställning ska upphöra. Det måste satsas mer på välfärden.

För att vi ska ha framtidstro krävs det även att vi fokuserar på våra barns trygghet och säkerhet. Därför tänker S-kvinnor fortsätta driva frågan om porrfilter i offentligt finansierade digitala medel till barn i förskola och skola. För den vuxna människa som nu hävdar friheten i att utforska sin sexualitet och att barn måste få göra det också vill jag strängt säga att det måste finnas en längre konsekvensanalys än så.

Självklart ska unga människor få utforska sin sexualitet, det är jätteviktigt. Däremot måste vi skilja på vad vuxna människor med erfarenhet och unga tonåringar gör när de ska utforska sin sexualitet.

Flickor i dag utsätts för rena övergrepp i unga åldrar när de ska ha sex för att de tvingas ställa upp på de idéer killar fått från pornografin. Det som förr var porr, är i dag inte det som kallas mainstreamporr. Dagens mainstreamporr innebär extremt våldsamma inslag, vilket vi blev varse om senast för någon vecka sedan. Då var den fjärde mest tittade videon på en av världens mest kända porrsajter en film på en tjej som blev penetrerad av en maskin samtidigt som hon fick elchocker i kroppen och hett vax hällt över sig.

De som protesterat mot att människor höjt sina röster över detta brutala övergrepp har hävdat att tjejen i videon har gett sitt samtycke. Det vet vi inte och förändrar det egentligen något? Ett övergrepp är ett övergrepp. Jag som jobbat med kvinnofrågor länge vet däremot att det finns killar som tänder på detta som är unga, oerfarna och de kan skada tjejer som de sedan ska applicera dessa fantasier på. Vissa osäkra tjejer, med svårt att säga nej.

Det förbjudna vuxna har blivit mainstream för barn som i dag är 11 år när de konsumerar pornografi för första gången. Vi måste agera mot detta och skydda våra döttrar och söner. Allt annat är ett svek.

Jag vill avslutningsvis säga att vi måste våga ha visioner. Våga tänka större och se framtiden längre fram än till år 2050. Den generation barn som växer upp i dag hoppas jag får uppleva jämställda löner, en jämställd föräldraförsäkring, bra arbetsvillkor och sex timmars arbetsdag. Jag hoppas att aborträtten får bli bevarad som den är i dag och att förlossningsvården förbättrats avsevärt. Jag hoppas också att vi har en jämställd sexualpolitik som gör att kvinnors kroppar inte utnyttjas och exploateras. Där vi har ett samhälle som skyddar och utbildar våra barn så att framtidens kvinnor kan känna sig trygga.

Slutligen vill vi säga tack till er som gick före, för oss som kommer efter. Kampen fortsätter!

Carina Ohlsson, förbundsordförande

facebook Twitter Email