Barnens bästa måste få gå före affärsintressen
Publicerad i Skolvärlden 22 januari 2021.
Julledigheten är över och hundratusentals svenska barn återvänder nu till skolan. I år är det en skolstart som omgärdas av åtgärder för att minska smittspridningen av Covid-19 men också en välbehövlig debatt om hur skolmarknaden ökar segregationen och minskar jämlikheten.
Även om kunskapsresultaten fortsätter uppåt är risken stor att coronakrisen förstärker klyftorna i svensk skola ytterligare. Många elever har ett starkt stöd hemma och är väl rustade att klara hemstudier. För andra elever innebär distansundervisning en ökad risk att man inte får det stöd man behöver i skolan. Trångboddhet kan försvåra studiero och för många ökar risken för utsatthet, våld och otrygghet.
Nyligen presenterade Jämlikhetskommissionen sitt betänkande för ökad ekonomisk jämlikhet. När det gäller skolan så har Sverige en hög lägstanivå för utbildning och vi är bättre än många länder på att ge våra barn bättre möjligheter att utvecklas och må bra, oavsett hemmiljö. Samtidigt fastslår betänkandet att vi har stora kvalitetsskillnader mellan olika skolor och kommuner.
När man lyssnar på den svenska skoldebatten kan man först tro att alla är rörande överens om att det är viktigt att öka likvärdigheten i svensk skola. Men samtidigt som partier som Moderaterna och Sverigedemokraterna säger sig vara emot segregationen och orättvisorna i svensk skola, säger man nej till i princip alla förslag för att öka likvärdigheten som nu lagts fram i Utredningen om en mer likvärdig skola. Istället för att prioritera barnens bästa, kämpar man med näbbar och klor för att försvara de privilegier som skolmarknaden ger de vinstdrivande skolkoncernerna.
Istället för att skydda friskolekoncernernas höga intäkter vill vi Socialdemokrater göra fördelningen av skolpengen mer rättvis utifrån vilket ansvar som skolor har. För kommuner har till skillnad från friskolor en lagstadgad skyldighet, det s.k. skolpliktsansvaret, att se till att alla barn kan erbjudas en skolplats och ta emot nyinflyttade barn. Det innebär merkostnader. Detta är ett ansvar friskolor inte har och alltså inte bör få ersättning för.
När vinstdrivande friskolekoncerner år efter år gör enorma överskott, betyg blir affärshemligheter och skolsegregationen samtidigt breder ut sig borde till och med Moderaterna och Sverigedemokraterna inse att vinstjakten i svensk skola har gått för långt. Frågan är vad som ska behöva hända innan de tar av sig de ideologiska skygglapparna och vågar se förödelsen som skolmarknaden skapar?
Sverige har idag en skolmarknad som saknar motstycke i världen och samhällets insyn och kontroll över etableringar är för svag. Istället för att låta skolkoncerners vinstpotential bestämma var skolor etableras, borde kommunerna få ett avgörande inflytande vid nyetableringar av friskolor.
Att alla elever får lika möjligheter, oberoende av könstillhörighet, är avgörande för att skolan ska bli jämställd. Alla barn förtjänar en bra och trygg skolmiljö, fri från våld, hot och trakasserier. Tyvärr är detta fortfarande vardag för många barn. Flickor är mer utsatta och mår psykiskt sämre. Pojkar har generellt sämre skolresultat än flickor.
Ett viktigt steg vi tagit är att stärka sex- och samlevnadsutbildningen, som nu är en obligatorisk del av lärarutbildningen. Mer tid och resurser behövs för att problematisera och diskutera pornografi, normer, könsroller, samtycke och sunda relationer.
Men om skolan på allvar ska kunna bli jämställd måste vi bryta skolsegregationen och ojämlikheten. Då duger inte dagens marknadssystem som ökar segregationen med orättvisa kösystem och slösar skolans resurser genom att överkompensera friskolekoncerner. Barnens bästa måste få gå före friskolekoncernernas affärsintressen. En skola som prioriterar resurserna till barnen före vinstjakten kommer också vara bättre rustad att ta sig an ojämställdheten och den psykiska ohälsan.
Carina Ohlsson
Förbundsordförande S-kvinnor
Gunilla Svantorp
Riksdagsledamot (S) och ordförande i riksdagens utbildningsutskott