Det är inte rasism att stoppa hedersvåldet

S-kvinnor måndag 11 september 2017

Att ta avstånd räcker inte, det är dags för regeringen att gå från ord till handling och sätta stopp för det hedersrelaterade förtrycket och våldet.

Publicerad i Aftonbladet 11 september 2017.

Patriarkala strukturer finns överallt. Kvinnor utsätts för våld och förtryck i alla samhällsklasser, i alla kulturer, av olika skäl. Men hederskulturer är en särskild form av strukturellt förtyck, där hela grupper eller familjer utövar sträng kontroll av varandras (framför allt barn och ungas), liv, livsval och sexualitet.

Regeringen har tagit flera initiativ för att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck, motverka barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning. Samtidigt återstår mycket, det görs för lite och det går för långsamt.

Det är över 15 år sedan Fadime Sahindal talade om hedersbrott och de förtryck hon själv utsattes för. Kort därefter hedersmördades hon av sin egen far. Sedan dess har kampen fortsatt, för möta det motstånd som fortfarande finns mot att erkänna hedersbrott, öka kunskapen och förståelsen.

För det här är ingen enkel fråga, det är känsligt och komplext, där flera maktstrukturer påverkar varandra. Hederskulturer är ofta kopplade till grupper som själva utsätts för förtryck och diskriminering. Rädslan för att öka på motsättningar och rasism, gör att många länge haft beröringsskräck. Men problemen finns där, vare sig vi talar om dem eller inte.

Det begränsar livet för tusentals flickor och kvinnor i Sverige, men även pojkar och män som tvingas leva i hederskulturer och HBTQ-personer är särskilt utsatta.

Vi S-kvinnor förväntar oss att regeringen nu tar tydligare steg framåt:

En nationell kartläggning. Vi vet att problemen är omfattande, men vi behöver göra en ordentlig nationell kartläggning för att få en tydlig bild. Vi måste fastställa hur många ”balkongflickor” som ofta klassas som självmord, som snarare är hedersmord, men också förstå exakt hur den här typen av förtryck påverkar pojkars och flickors vardag. Först då kan vi göra något åt det.
En tydlig handlingsplan. En enskild lärare kan inte själv ta sig an en hel hederskultur, det kräver kunskaper men också mer resurser och rätt verktyg för att skolan, vården eller våra myndigheter ska kunna både upptäcka och förebygga problemen i tid och hjälpa de som utsätts för hedersbrott.
Inför hedersbrott som straffskärpning. En viktig åtgärd för att förtydliga brottets allvar. Hedersrelaterat våld är inte samma sak som våld i nära relationer varför det är viktigt att korrekt lagföra vad det rör sig om för typ av brottslighet.
Villkora stöd till religiösa trossamfund. Religionsfrihet betyder att folk får tro som de vill, men staten har ett demokratiskt uppdrag att alltid verka för jämställdhet och jämlikhet. Därför ska staten inte ge några bidrag till trossamfund som inte fullt ut respekterar jämställdhet, jämlikhet, eller HBTQ-personers rättigheter.
Förbjud religiösa friskolor. Inga religiösa inslag ska påverka skolans verksamhet. Varken föräldrar, lärare eller omgivning ska styra barnens val av religion. Barn ska inte delas upp och segregeras, utifrån varken tro, åsikter eller bakgrund. De ska tillåtas växa och utvecklas genom möten.
Satsa på etablering för utlandsfödda kvinnor. Ekonomisk självständighet är nyckeln till egenmakt. Att trösklarna sänks för utlandsfödda kvinnor att jobba är viktigt, t.ex. har vårdnadsbidraget tagits bort, SFI ska kunna läsas under föräldraledighet, satsningar på studiemedel för att kunna ta körkort, hjälp att starta eget, nätverk och riktat stöd.

Vi har en feministisk regering som vi vet tar den här frågan på stort allvar. Men att ta avstånd räcker inte, det är dags nu för regeringen att gå från ord till handling och sätta stopp för det hedersrelaterade förtrycket och våldet.

Carina Ohlsson
Ordförande S-kvinnor