Forskning visar porrens skadeverkningar

Porren måste gå att synliggöra och debattera, precis som alla andra samhällsproblem (DN Debatt 15/10). Att debattörer väljer att raljera om prussiluskor trots den omfattande forskning som finns, trots jourernas, psykoterapeuters och polisers erfarenhet om kopplingen till mäns våld och trots att våra barn möts av porrens "anal gangbangs" på nätet - är absurt, skriver företrädare för organisationer och politiska partier.

Slutreplik publicerad i DN, 25 oktober 2016.

I vår artikel skrev vi att porr utgör katalysator och inspiration till sexuella aggressioner, att vi vill ha en haverikommission som utreder skadeverkningarna och att en första förebyggande åtgärd för att våra barn inte ska behöva möta porrens bilder av våldtäkter och grov förnedring kan vara ett filter. För detta kallas vi nymoralister och ”prussiluskor”. Det är tydligt att vi måste börja med att upprepa: porr är inte samma sak som sex. Det vi debatterar är inte vad enskilda personer fantiserar om. Vi pratar heller inte om förbud. Vi pratar om porrindustrins skadeverkningar.

Metaanalyser av närmare 50 psykologiska experiment bekräftar att exponering för såväl ickevålds- som våldspornografi gör att män blir mer aggressiva mot kvinnor och anammar fler attityder som främjar och trivialiserar sexuella aggressioner. De underliggande mekanismerna har förklarats av psykologer som Weaver & Zillman och andra. Kommersiell pornografi som grafiskt sexuellt explicit underordnar kvinnor – till exempel förnedrar, avhumaniserar eller objektifierar – bidrar till att män kategoriserar kvinnor enligt föreställningar om ”horor” och ”madonnor”, där promiskuitet legitimerar aggressioner och främjar våldtäktsmyter. Forskningen är inte ”falsk”, som en replik gör gällande, utan replikerbar och pålitlig.

I metaanalyser av naturalistiska korrelationsstudier uppvisar män som rapporterar högre pornografikonsumtion mer sexuella aggressioner (och i korrigerade metaanalyser fler attityder som främjar detta) än lågkonsumerande män uppvisar. Ett antal enkätstudier visar att våldsutsatta kvinnor vars manliga partners uppgavs konsumera pornografi rapporterar mer misshandel och kontrollbeteenden än kvinnorna vars män inte konsumerade pornografi. Forskningen bekräftas av de kvinnor, tjejer och barn som landets kvinno- och tjejjourer har hundratusentals stödkontakter med årligen, av terapeuter och av poliser som utreder sexualbrottsärenden.

Psykologer har visat hur konsumenter avtrubbas och söker mer extrema material. Redan för 10 år sedan visade nära 90 procent av scenerna i de bästsäljande filmerna i USA fysisk aggression. Hur den generation som växer upp i dag, med porr tillgänglig dygnet runt i sina mobiler, påverkas av detta kommer vi inte att få reda på genom att ägna oss åt den låt gå-mentalitet som de enskilda debattörer och tyckare som kallar oss nymoralister tycker att samhället bör inta.

En replik associerar pornografi med ”fantasier”. Tyvärr, inte bara konsumtionseffekterna utan även produktionen är på riktigt. Producenter rekryterar medverkande som har samma utsatta bakgrund som personer i prostitution har: svår fattigdom, sexuella övergrepp under barndomen, erfarenhet från fosterhem och hemlöshet med mer. I en studie med 854 personer i prostitution i nio länder, ej hjälpsökande, uppvisade de 49 procent som uppgav att de prostituerats för pornografi ”signifikant mer svåra symptom” av posttraumatiskt stressyndrom än de andra 51 procent gjorde. Läs gärna Unizons rapport där forskningen finns samlad.

Porren måste gå att synliggöra och debattera, precis som alla andra samhällsproblem. Att debattörer väljer att raljera om prussiluskor trots den omfattande forskning som finns, trots jourernas, psykoterapeuters och polisers erfarenhet om kopplingen till mäns våld och trots att våra barn möts av porrens ”anal gangbangs” på nätet – är absurt. Vi står nu vid ett vägskäl där vi har möjlighet att granska och förebygga porrens skadeverkningar och göra ett aktivt val om vilket samhälle våra barn ska växa upp i.

Carina Ohlsson (S), ordförande S-kvinnor

Barbro Sjöqvist, advokat, Advokatbyrå Barbro Sjöqvist AB

Beatrice Ask, riksdagsledamot och ordförande i justitieutskottet

Clara Berglund, generalsekreterare Sveriges kvinnolobby

Gertrud Åström, ordförande Wonsa

Hanna Olsson, handledare och författare

Josephine och Anna, grundare Talita

Marie-Louise Forslund Mustaniemi (KD), förbundsordförande Kristdemokratiska kvinnoförbundet

Mikael Thörn, Huvudsekreterare, Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor, Regeringskansliet

Monica Green, ordförande UN women nationell kommitté Sverige

Musse Hasselvall, programledare

Nina Rung, kriminolog och barnrättsexpert

Olga Persson, generalsekreterare Unizon

Olof Risberg, leg psykolog och psykoterapeut Pojkmottagningen

Peter Svensson, grundare Huskurage

Peter Söderström, Sociolog och jämställdhetsexpert, Gender equality vision

Rossana Dinamarca (V), Feministisk talesperson för Vänsterpartiet

Ulric Jansson, talesperson Fotbollsupportrar mot homofobi

Zandra Kanakaris, ordförande Unizon

Ida Östensson, grundare stiftelsen Make equal

Åsa Landberg, leg psykolog/psykoterapeut

facebook Twitter Email