Knappt hälften av kommunerna har porrfilter i skolors nätverk
Publicerad i Feministiskt Perspektiv 5 juli 2018.
Så sent som förra året var gehöret fortfarande svalt. Vi har inte fullt ut fått stöd av beslutsfattare, flera personer och organisationer har varit kritiska och tyckt att vi ”moraliserade” över sex och sexualitet. Vi tvingas ständigt upprepa det – sex och porr är inte samma sak. Enskilda personens sexuella preferenser är deras ensak. Men en miljardindustri som sprider övergrepp, diskrimering och exploatering av kvinnor, det är något helt annat. Det är olagligt och det har förödande konsekvenser.
Många inom kvinnorörelsen, inom polisen och inte minst landets tjej- och kvinnojourer, har larmat för de direkta konsekvenserna de ser av detta. Det är samhällets ansvar, och det är mitt ansvar som politiker att begränsa det. Jag kommer aldrig acceptera att det här fortgår helt oreglerat.
I samband med #metoo vände äntligen debatten något. Skolelever vittnade själva om hur de exponeras för pornografi och vilka konsekvenser det börjar få. För många var det en väckarklocka, att se hur tidigt barn får tillgång till våld och grova övergrepp, direkt på skolgården, så pass grova att de inte ens är tillåtna för vuxna att köpa i butik.
Utifrån detta startades uppropet #porrfribarndom, som S-kvinnor självklart står bakom. Deras krav var konkreta och fick snabbt stöd – självklart ska förskolan och skolan ha porrfilter i sina datorer och nätverk.
Alla måse ta sin del av ansvaret. Ett självklart första steg, anser vi, är att alla svenska kommuner har porrfilter för kommunens utbildningsverksamhet. S-kvinnor har drivit frågan lokalt och även fått igenom motioner och beslut i flera kommuner, men det saknas nationell kartkläggning och samlad kunskap på området.
I samband med Almedalsveckan 2018 lanserar därför S-kvinnor en helt ny kartläggning. Vi har frågat samtliga landets 290 kommuner om det finns porrfilter i deras nätverk för förskolor och skolor, samt hur de som inte har det resonerar och om de planerar att införa det. Vårt resultat är följande:
- 139 kommuner (48 procent) svarade ja, att de har ett porrfilter.
- 105 kommuner (36 procent) svarade nej, att de av olika skäl inte har ett porrfilter.
- 46 kommuner (16 procent) svarade inte alls.
Bland de som svarade nej återkom argumenten vi hört många gånger tidigare. Många skrev de hade valt att jobba med värdefrågor istället, att det har samtal med barnen. Det låter mer som ett försvarstal och det räcker förstås inte – det ena utesluter inte det andra.
Barn får tag på porr ändå, skriver andra. Barnen har ju privata mobiler och datorer hemma, några antyder att föräldrarna väl också har ett ansvar och andra spekulerar till och med om inte porrfilter bara skulle uppmuntra barnen att försöka ta sig förbi spärrarna. De ursäkterna håller definitivt inte måttet. Rent spekulerande och undanflykter i mina öron. Ingen kan göra allt, alla kan göra sin del.
Att de tekniska lösningarna inte håller måttet nämnde många. Det anser jag inte heller räcker som ursäkt, finns det problem så måste de förbättras helt enkelt. För det finns lösningar! I England som exempel är det en självklarhet att skolorna har porrfilter på sina nätverk. Nyligen trädde dessutom en lag i kraft som innebär att alla som ser porr online i England måste kunna legitimera sig och bevisa att de är 18 år för att komma åt hemsidorna.
Men finns det inte bra porr då? Feministisk porr, eller ”ekoporr” – varför ska vi förbjuda den? Det är en helt annan debatt och inte alls det vi pratar om här. Det är inte det som möter den nyfikne 12-åringen som gör sina första sökningar på internet. Den kommersiella pornografin representerar inget av det tvärtom är den snäv, fördömande, begränsande, heteronormativ och könsstereotyp. Och porträtterar väldigt ofta kriminella handlingar.
Det är inte enkelt och krävs givetvis många delar, normkritisk undervisning, värdefrågor, förebyggande arbete, tekniska lösningar och så vidare. Porrfilter löser inte allt, men det är en viktig del och en bra början. S-kvinnors mål är att alla kommuner ska ta sitt ansvar, det kommer vi fortsätta följa upp. Att vara feminist är att ibland våga vara jobbig, ta obekväma beslut, ta debatter och utmana strukturer.
Vi tar den feministiska kampen.
Carina Ohlsson
Ordförande S-kvinnor