Kvinnor ska inte behöva jobba gratis

S-kvinnor lördag 8 mars 2014

På Internationella kvinnodagen finns det anledning att påminna om Kvinnokonventionen. Om det självklara löftet att kvinnor inte ska diskrimineras på arbetsmarknaden. Det har gått 34 år sedan Sverige undertecknade konventionen. Och med den löneökningstakt vi nu har så tar det minst 67 år innan vi har jämställda löner.

Publicerad i SvD 8 mars 2014.

Enligt Kvinnokonventionen får inte kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden. Inte statistiskt och inte till värde. Kvinnor ska inte ha sämre anställningsvillkor, lönesättning, tjänstevillkor, förmåner eller arbetarskydd än vad män har.

Lönegapet mellan kvinnor och män har det senaste året minskat från 14,1 till 13,9 procent. Omsatt till tid betyder det att kvinnor får en minut mer betalt per dag. Räknat på en arbetsdag mellan 8-17 arbetar kvinnor gratis efter klockan 15.53 varje dag. Män har betalt hela dagen.

Värdesystem i ett samhälle skapas inte av några få individer, vid enstaka tillfällen. Det skapas och återskapas varje dag när vi accepterar och tiger om uppenbara orättvisor och skevheter. Varje gång en möjlighet att göra skillnad inte tas återskapar vi den rådande ordningen. Men varje gång en möjlighet att göra skillnad tas tillvara, skapas något nytt, rimligare och bättre.

Det har gått två år sedan kvinnorörelsens organisationer, partipolitiska kvinnoförbund och fackliga organisationer tillsammans bildade 15:51-rörelsen för att sätta tryck i frågan om jämställda löner. Kampanjen har fått stort genomslag och mötts av stöd och entusiasm. Stödet bekräftar det vi redan visste – att det är dags för lön hela dagen!

När vi nu byter namn till 15:53-rörelsen har vi enats om en plattform där vi enstämmigt säger att löneskillnader byggs strukturellt och alltså måste ändras strukturellt. Sektorer där kvinnor dominerar kännetecknas ofta av chefer som arbetsleder fler, deltider är vanliga, delade turer som slår sönder arbetsdagen, osäkra anställningar och sämre löneutveckling. Kvinnor diskrimineras över hela arbetsmarknaden och de största löneskillnaderna mellan kvinnor och män finns bland de som har högskoleutbildning. Så länge dessa orättvisor finns i vårt samhälle kommer 15:53-rörelsen att finnas.

Idag, på Internationella kvinnodagen, stärks vi i 15:53-rörelsen av att gemensamt kunna visa att vi vet hur det ser ut och att vi är kapabla att ändra strukturerna. Vi ställer i valrörelsen fyra krav:

Jämställd föräldraförsäkring. Vi kräver att ett jämnare uttag stimuleras för att skapa nya villkor för deltagande på arbetsmarknaden och i hemmet. Det senaste året har rapporter presenterats av bland annat Försäkringskassan som gett ny kunskap om uttaget. Argumentet om att det är ekonomiskt gynnsamt att pappor inte är hemma så mycket med sina barn har tillbakavisats. Kvinnor tar ut den största delen av föräldraledigheten och är de som på kort och lång sikt förlorar ekonomiskt. Män tar ut en mindre del av föräldraledigheten men är de som förlorar tid och närhet med sina barn.
Årliga lönekartläggningar. Det har visat sig att där lönekartläggningar görs är skillnaden mellan män och kvinnors löner mindre än där metoden inte används. Fortfarande får kvinnor lägre ingångslöner än män. Detta är en orättvisa som förstärks genom hela arbetslivet. Vi kräver därför årliga kartläggningar och kontrollfunktioner som ser till att de efterlevs.
Samma rätt till heltid. Vi kräver att kvinnor och män ges samma rätt och möjlighet till heltidsarbete.
Åtgärder mot ojämställda löner. Vi kräver att de politiska partierna konkret visar hur de tänker motverka värdediskriminering och ojämställda löner.

Vi ser fram emot en valrörelse där jämställda löner står högt på den politiska agendan och där samtliga partier presenterar sina lösningar på frågan som berör oss alla. Alla våra krav är rimliga och fullt möjliga att genomföra – redan idag. Varför vänta?

AGNETA YNGVE
ordförande, KvinnorKan

AMINEH KAKABAVEH
ordförande, Varken hora eller kuvad

ANNELIE NORDSTRÖM
ordförande, Kommunal

ANNIKA STRANDHÄLL
förbundsordförande, Vision

ANNA STEELE
ordförande, Liberala Kvinnor Riks

BRITTA LEJON
ordförande, Fackförbundet ST

BRITT-MARIE S TORSTENSSON
ordförande, Winnet Sverige

CARINA OHLSSON
ordförande, S-kvinnor

EWA LARSSON
ordförande, Gröna kvinnor

GERTRUD ÅSTRÖM
ordförande, Sveriges Kvinnolobby

GUDRUN TIBERG
sammankallande, Kvinnor för fred, väst

GUNILLA HJELM
förbundsordförande, Centerkvinnorna

HEIKE ERKERS
förbundsordförande, Akademikerförbundet SSR

HELENA HELLSTRÖM GEFWERT
sammankallande, Miljöpartiets jämställdhetskommitté

IANTHE HOLMBERG
ordförande, Svenska Kvinnors Vänsterförbund SKV

IDA GABRIELSSON
ordförande, Vänsterpartiets kvinnonätverk

LARS-ANDERS HÄGGSTRÖM
förbundsordförande, Handelsanställdas förbund

LOUISE LINDFORS
ordförande, Fredrika Bremer Förbundet

MATS ERICSON
förbundsordförande, Sveriges universitetslärarförbund (SULF)

OLGA PERSSON
förbundssekreterare, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR

SINEVA RIBEIRO
förbundsordförande, Vårdförbundet

SOPHIA LÖVGREN
generalsekreterare, Sveriges Makalösa Föräldrar

TORBJÖRN JOHANSSON
avtalssekreterare, LO

VIVIANN EMANUELSSON
ordförande, Forum Kvinnor och Funktionshinder