Låt haverikommission utreda porrens skadliga verkningar
Publicerad i Dagens Nyheter 14 oktober 2016.
Porr är inte sex. Att porr är lika med sex är den ultimata lögnen och porrindustrins största seger. Denna lögn möjliggör för missriktade och antiintellektuella motargument när vi vill diskutera porrindustrins påverkan på oss alla och hur porren förstör barns och ungas nyfikenhet på sex och sexualitet genom att utge sig för att skildra sex och lust.
Genomsnittsåldern för när pojkar börjar titta på porr är 11,5 år. Det de då får se är extremt våld, och det är inte spelat våld, utan reellt. Kvinnor stryps så att de tappar andan och män trycker sina kön så långt ned i halsen på kvinnorna att de nästan kvävs. Det är denna typ av filmer som säljer, som våra barn möter och som formar unga människors självbild. Porrindustrin säljer in våldet under parollen ”this is what real men want”.
När våra barn nyfiket googlar ”bröst” eller ”sex” är det porrindustrins människofientliga, kvinnohatande och rasistiska världsbild de möter. Att vuxenvärlden lämnar dem ensamma med den här parallellvärlden är ett stort svek. Att detta våld är vad ”riktiga män vill ha” är ytterligare en av porrindustrins lögner. Våld är inte vad de flesta män vill ha, det är en falsk, förödmjukande och avhumaniserande syn på män. Vi tror mer om män än så.
Ett av de vanligaste argumenten som används för att tysta diskussionen om porr är att vi som vill synliggöra porrens påverkan och dra ut den i ljuset kallas för moralister, ”får inte vuxna göra som de vill i sängen”? Detta är ett missriktat och oväsentligt ifrågasättande. Porr är inte sex. Porr är en mångmiljardindustri som samarbetar med multinationella storföretag för att kunna fortsätta prångla ut kvinnoförakt och rasism. Porren visar bilder av gruppvåldtäkter, grova sexuella övergrepp och förnedring av kvinnor och tjejer – den totala motsatsen till universella värderingar och offentliga politiska ideal om jämställdhet, jämlikhet och alla människors lika värde.
Omfattningen och spridningen av kommersiell porr, framför allt på internet, har ökat lavinartat under flera decennier, samtidigt har porren blivit alltmer våldsam. Forskning och vetenskapliga studier om porr visar att porren utgör katalysator och inspiration till mäns sexuella aggressioner. Unizon har tagit fram rapporten ”Porr och prostitution” som samlar forskning och redovisar en sammanfattning av kunskapsläget.
Dagens porr finns tillgänglig i allas mobiler, paddor och datorer dygnet runt, var du än befinner dig. Samhällets insatser för att förebygga mäns och killars våld mot kvinnor och tjejer är verkningslösa om vi samtidigt tillåter att porren med sitt motsatta budskap finns tillgänglig två klick bort i varje mobiltelefon. Hur ska en 12-åring förhålla sig till budskapet att riktiga män vill spotta på, ta stryptag på och kalla kvinnor för horor?
Ett annat vanligt argument är att det finns ”bra porr” och ”dålig porr”. Men världen är inte jämställd och den så kallade feministiska eller jämställda porren existerar knappt i någon mätbar utsträckning eftersom den inte säljer. Framför allt är det inte den porren som din 12-åring möter på internet. Återigen är detta en dimridå som omöjliggör en diskussion om den riktiga frågan: Våra barns framtid och deras och vår rätt till en värld fri från våld och förtryck. Att detta får fortgå är inget annat än ett haveri.
Haverikommission. Den 28 september visades filmen ”Pornland – How the Porn Industry Has Hijacked Our Sexuality” i riksdagen. Vi rekommenderar alla att se den. Seminariet var fullsatt och reaktionerna från politiker, föräldrar, poliser, fältassistenter med fler visar att tiden är mogen för att prata om elefanten i rummet. Runt om i världen växer en rörelse för att stoppa porrkulturen. Vi vill ha en haverikommission som har verkligheten som utgångspunkt. Porren sexualiserar våld mot kvinnor och visar bilder av grova övergrepp och förnedring av tjejer och kvinnor. Det är oacceptabelt att porrens människohatande värderingar tillåts stå oemotsagda trots officiella politiska mål om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och alla människors lika värde. En haverikommission måste granska hur samhället kunnat låta detta gå så långt och hur vi nu kan begränsa porrens skadliga verkningar.
Opt in- opt out. Flera andra länder har påbörjat ett arbete för att åtminstone begränsa spridningen av pornografi på nätet. I England har man infört ett ”opt in/opt out”-system i samarbete med internetleverantörerna, där grunden är att inte ha tillgång till porr och där man aktivt måste välja att ta bort filter för att kunna titta på porr. Om det finns barn skrivna på adressen så skulle det även kunna vara obligatoriskt att ansvariga vuxna ska motivera hur de ska förhindra att barnen får tillgång till porren. Vi förespråkar ett ”opt in/opt out”-system som ett av alla nödvändiga steg för att stoppa porren men det krävs mycket mer än så.
Sverige har tagit ledningen i arbetet mot mäns våld mot kvinnor och barn genom kvinnofridslagstiftningen, sexköpslagen och lagen mot barnaga. Det var många som sade att det var omöjligt. Men vi gjorde det. Vi har visat vägen för jämställdhet, kvinnofrid och barnfrid. Den världsbilden ska vi fortsätta förmedla till barn, unga och vuxna. Porrindustrin står för det totalt motsatta. Låt inte den industrin och dess förespråkare få fortsätta stå i vägen för ett jämställt samhälle fritt från våld.
Allan Wade, Ph D, Center for response based practice, Kanada
Barbro Sjöqvist, advokat, Advokatbyrå Barbro Sjöqvist AB
Beatrice Ask (M), riksdagsledamot och ordförande i justitieutskottet
Börje Svensson, leg psykoterapeut
Carina Ohlsson (S), ordförande S-kvinnor
Caroline Szyber (KD), riksdagsledamot och jurist
Clara Berglund, generalsekreterare Sveriges kvinnolobby
Gertrud Åström, ordförande Wonsa
Josephine och Anna, grundare Talita
Lennart Gabrielsson (L), fd kommunalråd
Marie-Louise Forslund Mustaniemi, förbundsordförande KDK
Mikael Thörn, huvudsekreterare, Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor, Regeringskansliet
Monica Green, ordförande UN Women Nationell kommitté Sverige
Musse Hasselvall, programledare
Nina Rung, kriminolog och barnrättsexpert
Olga Persson, generalsekreterare Unizon
Olof Risberg, leg psykolog och psykoterapeut Pojkmottagningen
Peter Svensson, grundare Huskurage
Peter Söderström, sociolog och jämställdhetsexpert, Gender equality vision
Ulric Jansson, talesperson Fotbollssupportrar mot homofobi
Zandra Kanakaris, ordförande Unizon
Ida Östensson, grundare stiftelsen Make equal
Zozan Inci, ordförande Roks
Åsa Landberg, leg psykolog och psykoterapeut