Maktstrukturerna inom vården måste belysas

All vårdpersonal måste självklart ha anständiga arbetsförhållanden, oavsett var de jobbar. Jobben inom offentlig sektor är politikernas ansvar, vare sig de vill eller inte, därför bör de vara ett föredöme och erbjuda jämställda och jämlika arbetsplatser med goda arbetsvillkor. Det skriver S-kvinnors ordförande Carina Ohlsson.

Publicerad i Feministiskt Perspektiv den 22 augusti 2014.

Jämställd och jämlik vård och omsorg är en av S-kvinnors viktigaste frågor, både för kvinnor som arbetar inom vården och för kvinnor som behöver vård. Men också för alla de kvinnor som idag får agera skyddsnät och vårda anhöriga, när välfärden inte räcker till.

Under semestertider blir bristerna inom vården som tydligast, med akut personal- och resursbrist över hela landet. Vi har i flera år kunnat läsa om sjuksköterskor som säger upp sig i protest mot system som inte längre fungerar. Den personal som blir kvar slits sönder för att hinna med.

Barnmorskeupproret har pågått i åratal nu, men Moderaterna tar inget ansvar. Filippa Reinfeldt, landstingsråd i Stockholms län, lägger istället ansvaret på barnmorskorna och har i Dagens Industri tidigare hävdat att det är deras fel för att de jobbar för lite heltid.

I veckan skrev Dagens Nyheter hur sjuksköterskebristen på barnonkologen i Stockholm drabbar cancersjuka barn. Återigen skyller Filippa Reinfeldt på personalen, på att för många har sagt upp sig. Det är enormt fegt. Personalbrist beror på dålig planering och dålig politisk ledning, inget annat.

När personalen inte räcker till blir förutsättningarna för att patienterna ska få en jämställd och jämlik vård sämre. Det blir då tydligt hur invanda maktstrukturer styr. Det finns många exempel på ojämställdhet i vården, till exempel får kvinnor vänta längre än män på till exempel ryggoperationer och starroperationer, de får mindre hemtjänst och mindre tillgång till bra läkemedel.

Inom olika socioekonomiska grupper finns stora hälsoskillnader och de får också olika bemötande i vården. Det mest talande är kanske skillnaderna i medellivslängd. I storstadsregionerna blir de extra tydligt, livslängden varierar flera år mellan olika bostadsområden.

Maktstrukturerna inom vården måste belysas. Vården måste vara likvärdig för alla, oberoende av kön, sexuell läggning, utbildningsnivå, ålder, kulturell bakgrund. Ett av problemen är kunskapsbristen. Många vet inte ens att de behandlar patienter olika.

Vid projekt med HBT-certifiering av verksamheter blev det tydligt – personalen upplevde att de redan var fördomsfria och behandlade alla lika. Ofta blev de förvånade över de små nyanserna de inte själva såg och hur de har påverkat vårdinsatserna. Vi behöver bättre redskap för att jämlikhetscertifiera hela vården! Men det kräver tid och resurser som inte finns idag.

Moderaternas svar blir alltför ofta att är man inte nöjd så kan man alltid byta! Personalen kan byta jobb, patienterna kan byta sjukhus. De kallar det valfrihet, men det är extremt ansvarslös politik. Vården måste hålla god kvalitet för alla! Inte bara för de patienter som är friska nog att resa sig och söka ett annat sjukhus.

All vårdpersonal måste självklart ha anständiga arbetsförhållanden, oavsett var de jobbar. Jobben inom offentlig sektor är politikernas ansvar, vare sig de vill eller inte, därför bör de vara ett föredöme och erbjuda jämställda och jämlika arbetsplatser med goda arbetsvillkor.

För oss S-kvinnor är det viktigaste i politiken att gå från ord till handling. Ideologi och löften måste också omsättas i konkreta beslut. Vi vill se en vård och omsorg som är likvärdig och trygg för alla. Behoven ska styra fördelningen inom vården, inte vinstintressen.

När jämställdheten blir en het politisk fråga är det många som vill tycka till, men politik handlar också om att våga ta ansvar och genomför de reformer som krävs. Socialdemokraterna har alltid prioriterat jämlikhet och jämställdhet och i det är S-kvinnor en stark drivkraft. Det tänker vi fortsätta vara.

Carina Ohlsson
Ordförande S-kvinnor

facebook Twitter Email