Öppna gränser för kvinnor och barn

S-kvinnor onsdag 30 mars 2016

Under kriget i forna Jugoslavien uppmärksammades för första gången på allvar att våld mot kvinnor användes som ett vapen i krigföring. Detta fenomen har i varierande utsträckning förekommit åtskilliga gånger i historien men straffriheten fortsätter. Samtidigt utesluts kvinnor från fredssamtal och förhandlingar, oftast av de män som lett kriget. Denna insikt ledde till att FN:s säkerhetsråd, efter starka påtryckningar från det internationella civilsamhället, år 2000 antog resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Trots det fortsätter brotten mot kvinnor världen över.

Publicerad i Aftonbladet 25 mars 2016.

När detta skrivs begås förbrytelser i flera länder i Mellanöstern. Beväpnade grupper och jihadister som Islamiska Staten/Daesh härskar över stora områden. Barn kidnappas för att indoktrineras och tränas till barnsoldater. Alla som inte underkastar sig terrororganisationernas herravälde utsätts för de vidrigaste brott. Samtidigt fortsätter regimen i Syrien att bomba civila.

Kvinnorna förnedras, förslavas, våldtas och mördas.
Många kvinnor görs till ”sexslavar”.
Försvarslösa människor jagas bort, flyr eller fördrivs.
Något tusental kvinnor har lyckats fly från Islamiska Staten/Daesh.
Andra har på olika vägar friköpts.

I riksdagen kunde vi nyligen lyssna till vad yezidiska Nadia Murad hade att berätta om de månader hon var tillfångatagen av Islamiska Staten/Daesh. Vilket språk man än väljer att använda så går det inte att rättvist återge allt det hon tvingats utstå. Ord som grymhet, bestialitet och barbari räcker inte halvvägs.

I dag finns det i flyktinglägren i Mellanöstern mellan 3 000 och 4 000 yezidiska kvinnor och barn som genomlevt samma helvete som Nadia Murad. Det enda de äger är kläderna de har på kroppen. Deras liv är raserade, de har förlorat sina familjer. Deras psykiska tillstånd är bortom all beskrivning. Nadia Murads föräldrar mördades liksom hennes sex bröder. Tyvärr är hon långt ifrån ensam om sådana fasansfulla upplevelser.

I Sverige debatterar vi flyktingmottagandets storlek. Men tyvärr verkar de flesta missa den verkligt centrala frågan i debatten: Hur ska vi få slut på det krig, och det lidande, som pågår i Mellanöstern?
Kriget i Syrien har nu pågått i fem år och vi ställer oss frågan hur detta kan accepteras av omvärldens ledare? Varför fortsätter vapen att strömma in i området? Vem tar ansvar? Och vem har intresse av att kriget fortsätter år ut och år in?

Den utsatthet Nadia Murad berättar om och den verklighet som kvinnor lever under i flyktinglägren är oacceptabel. Det finns flera sätt Sverige kan välja att stödja dessa kvinnor på. Exempelvis genom att upprätta rehabiliteringskliniker för kvinnor i Shangan, där det yezidiska folket är värst drabbat.

Regeringens feministiska politik, fastslagen i regeringsförklaringen, innebär förpliktelser. Tyngdpunkten måste ligga på att förbättra kvinnors situation i världen ? särskilt i områden som är utsatta för våld, förtryck och krig, samt att öka kvinnors makt. Vi välkomnar regeringens Syrienstrategi som både innefattar skyddsaspekter och syftar till att öka kvinnors deltagande, samt stärka det civila samhället i och runt Syrien.

Sverige måste stå fast vid krav på att kvinnor och minoriteter ska ha en plats i fredsprocessen. Kvinnorna måste inkluderas i alla led. Kvinnoorganisationers konfliktförebyggande och konfliktlösande arbete genomförs just nu av civilsamhällesorganisationer verksamma inne i konfliktområdena och i flyktinglägren.

Lokala vapenvilor förhandlas och samhällsfunktioner byggs upp. Återuppbyggnadsarbete sker parallellt med att kriget fortgår. De kvinnliga ledare som delat sina erfarenheter vid möten i Genève och New York behöver stöd från fler stater. Pressen på FN och samtalen om Syrien måste öka.

Vi vet att det idag finns tusentals kvinnor som rymt eller friköp från slaveriet hos Islamiska Staten/Daesh. De lider av mycket svåra trauman efter vad de upplevt. Vi vill att Sverige följer Tysklands exempel genom att ta emot extra utsatta grupper till exempel yezidiska flickor och kvinnor som varit offer för Islamiska Staten/Daesh övergrepp. Dessa bör tas emot som kvotflyktingar.

Vi vill att Sverige genom sitt bistånd och genom FN driver på för en kraftfull insats för att skyndsamt stödja dessa kvinnor, till exempel genom att upprätta rehabiliteringskliniker i flyktinglägren. Sverige bör verka för att ansvariga för brotten mot yezidiska kvinnor ställts inför rätta i den internationella brottmålsdomstolen (ICC).

Nadia Murads mod att berätta om vad hon utsatts för måste resultera i vårt engagemang och i handling på alla nivåer.

Amineh Kakabaveh Ordförande, Varken hora eller kuvad

Eva Zetterberg Ordförande, Operation 1325

Gulan Avci Ordförande, Liberia kvinnor

Solveig Zander Centerkvinnorna

Carina Ohlsson Ordförande, S-kvinnor

Monica Green Ordförande, UN Women nationell kommitté Sverige

Tara Twana Humanisterna

Annicka Engblom Ordförande, Moderatkvinnorna

Désirées Pethrus KD-kvinnor

Halala Rafi IKKR, Kvinnojouren Nina

Clara Berglund Generalsekreterare för Sveriges Kvinnolobby

Malin Nilsson Generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF

Zozan Inci Ordförande, ROKS

Ewa Larsson Ordförande, Gröna kvinnor