RFSU värnar vuxna mäns sexuella frihet
Publicerad i SvD den 3 februari 2015.
Rätten att slippa bli köpt och såld är central i det internationella arbetet för kvinnors och barns rättigheter. RFSU positionerar sig tydligt genom att ifrågasätta både kvinnorörelsens och regeringens arbete mot sexköp och människohandel.
Det är ingen nyhet att RFSU ogillar sexköpslagen. De har nu beställt en kunskapsöversikt enligt dem visar att sexköpslagen gör situationen mer osäker för personer i prostitution och inte minskar prostitutionen. Den som läser rapporten ser att där inte finns några sådana belägg. Informanterna svarar olika och motstridigt om ifall lagen stärkt eller försvagat dem. Rapportens författare Charlotta Holmström skriver själv att det inte går att dra några säkra slutsatser. På inget sätt kan rapporten tolkas som ett underkännande av sexköpslagen – det är RFSU som organisation som underkänner sexköpslagen.
Samtidigt visar andra studier att prostitutionen i Sverige har minskat mångfaldigt jämfört med andra länder, utan att situationen för den skull blivit värre för dem som är kvar. Anmärkningsvärt nog inkluderar RFSU:s rapport inte den nordiska studie från 2008 där situationen i Sverige, Norge och Danmark jämförs. Observationer av gatuprostitution och jämförelser av annonsering visade att det runt år 2007 fanns cirka 10 gånger fler personer i prostitution per capita i Danmark och Norge än i Sverige. Detta åtta år efter att Sverige infört sexköpslagen och två år innan Norge gjorde detsamma. Medan prostitutionen minskat i Sverige sen år 1999 hade den ökat i just Danmark och Norge.
Flera studier visar också att Sverige har blivit mindre attraktivt för internationell människohandel. Andelen män som uppger att de köpt sex har sjunkit från en av åtta till en av tretton, vilket visar lagens normerande effekt. Det är mindre accepterat att köpa sex idag än innan förbudet infördes. Den norska regeringens utvärdering av sin lag landar i samma slutsats.
Att som RFSU ifrågasätta sexköpslagen är i praktiken att vara för rätten att köpa sexuella tjänster. Det RFSU är kritiska mot är själva kärnan i den svenska modellen – att köparen kriminaliseras men inte säljaren. Då inga förslag på alternativ ges får vi förutsätta att RFSU förespråkar en legalisering av sexhandeln, likt i Europas bordell Tyskland och grannlandet Nederländerna. Utvärderingar från dessa länder visar att försök att ”tvätta” prostitutionen genom att föra fram den i ljuset inte har fungerat. Verksamheterna är fortsatt ljusskygga och polisens arbete har försvårats. Människohandeln gömmer sig bakom lagliga bordeller och varken våldet eller stigmat mot personer i prostitution har minskat. Istället har mäns rätt att köpa kvinnors kroppar för sexuella ändamål blivit mer normaliserat.
RFSU vill se en förändrad lagstiftning med ”ett tydligt rättighetsperspektiv som utgår från människor som erbjuder sex mot ersättning”. Att öppna upp för att ge sexköpare rätt att köpa sex innebär inte att ha ett rättighetsperspektiv för människor i prostitution.
Utökade stödinsatser och förebyggande arbete, vilket kvinnorörelsen länge krävt, kräver inte en lagändring. Tvärtom: Om ett samhälle inte ens kan värna den mest grundläggande rättigheten, rätten att din kropp inte är till salu, finns inga förutsättningar för sociala insatser eller förebyggande arbete. Lagstiftning är också den enda möjligheten vi har att hålla sexköparna ansvariga.
Samhällets stigmatisering av personer i prostitution är inte sexköpslagens fel, erfarenheter från Tyskland där sexindustrin är laglig visar att stigmatiseringen är utbredd även där. Att skuld läggs på den som är utsatt istället för förövaren är tyvärr inte unikt för sexköpsbrottet. Det vet kvinno-, tjej- och ungdomsjourerna, som förutom att arbeta kunskapsspridande mot stigmatisering möter många människor med erfarenheter av prostitution. Jourerna lyfter bort skuld- och skamkänslor, bland annat genom att hänvisa till sexköpslagen, som bekräftar att köparen bär hela ansvaret och har begått ett övergrepp. Sexköpslagen är utformad för att skydda personer i prostitution och för att bidra till ett samhälle där människor inte är till salu. Lagen bygger på forskning och erfarenheter från personer i prostitution.
En studie av 854 personer i prostitution i nio länder visar att en majoritet hade utsatts för fysiskt våld och våldtäkt i samband med prostitution. 9 av 10 ville lämna prostitutionen men kunde inte. Många som blir köpta befinner sig redan i en utsatt position på grund av faktorer som missbruk, ekonomisk utsatthet, funktionsnedsättningar eller att de förts in i landet av människohandlare.
Den grupp som i verkligheten tjänar mest på att RFSU motverkar sexköpslagen är vuxna män som köper sex av kvinnor och barn (inklusive lhbtq-personer). I sin strävan att slå vakt om den sexuella friheten (vems frihet frågar vi oss) har RFSU vid flera tillfällen kritiserat och ifrågasatt lagstiftning som syftar till att skydda fram för allt kvinnor och barn mot sexuellt våld – däribland en samtyckesreglering i våldtäktslagstiftningen och 15-årsgränsen i brottet våldtäkt mot barn. Konsekvensen blir att vuxna mäns sexuella frihet värnas på bekostnad av skydd och rättigheter för marginaliserade personer. Var är RFSU:s maktanalys?
Det återstår flera förbättringar i arbetet mot sexköp och prostitution. Bland annat att kriminalisera sexköp utomlands, vilket regeringen nu utreder, att personer som köps i prostitution ges brottsofferstatus, samt att det är barnets verkliga ålder och inte förövarens uppfattning om den ska gälla vid köp av sexuell tjänst av barn.
Det krävs förbättrat stöd till de som vill lämna prostitution och fortsatta satsningar på att förebygga att unga hamnar i prostitution med fokus på unga tjejer som använder sex som självskadebeteende och lhbtq-personer, samt satsningar på att förebygga att killar blir sexköpare, med fokus på normer för maskulinitet.
Allt fler parlament runt om i världen blickar mot den svenska modellen och är på väg att införa egna sexköpslagar. Därför är vi glada och stolta över Sveriges feministiska och progressiva lagstiftning som visar vägen framåt istället för bakåt. Samtidigt påminns vi om att vi aldrig kan ta den för givet. Vi kan aldrig ta kvinnors och barns rättigheter för givet.
TOMAS AGNEMO
generalsekreterare Män för Jämställdhet
GULAN AVCI
ordförande Liberala kvinnor
MERI HELENA FORSBERG
ordförande, Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor, RIFFI
MARIE-LOUISE FORSLUND
förbundsordförande, Kristdemokratiska Kvinnoförbundet
IDA GABRIELSSON
ordförande, Vänsterpartiets kvinnonätverk
GUNILLA HJELM
förbundsordförande Centerkvinnorna
ZANDRA KANAKARIS
förbundsordförande Unizon
CARINA OHLSSON
förbundsordförande S-kvinnor
OLGA PERSSON
generalsekreterare Unizon
KARIN SVENSSON
ordförande Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige
GABRIELA VELASQUEZ
sammankallande Miljöpartiets jämställdhetskommitté
GERTRUD ÅSTRÖM
ordförande Sveriges Kvinnolobby