Genom att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Läs mer här: https://www.socialdemokraterna.se/vart-parti/om-webbplatsen/integritetspolicy

Självklart med en kvinna som ledare

Ja, vi vill se en kvinna som ny partiordförande. Men om och om igen måste vi förklara det självklara – att kön och kompetens inte står i motsats till varandra.

Publicerad i Svenska Dagbladet 9 september 2021.

För exakt 100 år sedan imorgon, gjorde kvinnor i Sverige sig i ordning för att för första gången någonsin få gå och rösta i riksdagsvalet. Det var tveklöst en högtidsdag – kvinnor fick inte bara rösta för första gången, utan blev också valbara till politiska uppdrag.

Att kvinnor skulle vara representerade i politiken var absolut ingen självklarhet. Högerpartier stred konsekvent mot detta med argument som att kvinnor inte var smarta nog eller tillräckligt intresserade. Men det fanns absolut både kompetens, engagemang och intresse.

Efter decennier av hård kamp för rösträtten, inte minst av många S-kvinnoklubbar runt om i landet, röstade riksdagen 1919 igenom allmän och lika rösträtt och den 10 september 1921 var alltså den stora högtidsdagen. Men trots 100 år av demokrati möter kvinnliga politiker fortfarande motstånd, hot och hat. De motarbetas och objektifieras i högre grad än män. Många lämnar sina uppdrag när det blir för tufft.

Inför att statsminister Stefan Löfven annonserade att han avgår har S-kvinnors telefoner gått varma. Alla vill veta vad vi tycker och tänker inför valet av en ny partiordförande. Men det har bara handlat om kön. Vill vi se en kvinna? Varför vill vi se en kvinna? Hur viktigt är det för oss?

Det självklara svaret är ja. Ja, vi vill se en kvinna. Men det vi sagt har vridits och vänts på, vinklats och klippts. Reducerats till att vi värderar kön högre än kompetens. Om och om igen har vi fått ta djupa andetag och förklara det självklara, att kön och kompetens inte är ord som varken är beroende av varandra eller står i motsats till varandra.

För det första, självklart ska alla kandidater till den yttersta makten ha rätt kompetens, det är så basalt att vi inte ens behöver diskutera det. Det är i princip en icke-fråga och vi borde inte behöva diskutera det. Men låt oss vara väldigt tydliga – om vi bara hade tittat på kompetens, då hade Sverige haft kvinnliga statsministrar för länge sedan.

För det andra, representation är viktigt. Sverige har haft över 30 manliga statsministrar, noll kvinnliga. När Kamala Harris valdes till USA:s första kvinnliga icke-vita vice president, sände det en viktig signal till flickor och kvinnor över hela världen. Till pojkar och män med för den delen. Alla röster behöver höras. Det är lika självklart viktigt för Sverige.

För det tredje, att vi ”reducerar kompetenta kvinnor till att bara representera sitt kön” är fullständigt befängt. Att vara kvinna är inget du reduceras till – tvärtom det adderar! Det adderar nya perspektiv och erfarenheter till den yttersta makten, det adderar förebilder, det inkluderar fler röster.

Ibland undrar vi om de som protesterar, säger sig vara våra menings­motståndare i detta, väljer att inte förstå. De skapar polarisering där det inte finns. Den enda motsättning vi ser är, vill vi släppa fram kvinnor eller inte? Varför detta motstånd, varför måste det problematiseras när vi vill släppa fram kvinnor?

Det finns strukturella problem i samhället som inte löser sig av sig själv. S-kvinnor försöker aktivt göra något åt det. Visst vore det härligt om allt bara löste sig själv, vi borde inte behöva göra något. Men nu ser ju inte verkligheten ut så.

Att vi har hälften manliga och hälften kvinnliga statsråd, att vi har en jämställd fördelning av riksdagsledamöter, att vi överhuvudtaget har kvinnor på politiska uppdrag – inget av det har löst sig själv. Det har föregåtts av samma motstånd och kamp, där kön och kompetens ställts mot varandra, där vi anklagats för att ”reducera kvinnor till kön”. Ändå har varje reform och kamp varit helt avgörandet för att lyfta fram och värdesätta kvinnor på samma sätt som män.

Hundra år av kamp för att fortsätta förklara det som borde vara självklart. Det är vårt politiska ansvar att vikta upp det som är skevt och bidra till jämvikt och rättvisa där det behövs. Än idag fortsätter S-kvinnor att vara ett viktigt nätverk för att stötta och utbilda kvinnor i politiken, utöver att vara en blåslampa i kampen för ökad jämställdhet.

Carina Ohlsson
ordförande S-kvinnor

facebook Twitter Email