Stoppa utförsäkringarna!

Sjukvårdspersonal som blivit smittade av covid-19 genom sitt arbete utförsäkras. Det visar på det absurda i regelverket där sjuka slängs ut ur sjukförsäkringen efter 180 dagar. Det behövs en lagändring – för alla långtidssjuka, skriver Carina Ohlsson, S-kvinnor och Christine Marttila, LO-distriktet Västsverige.

Publicerad i Kommunalarbetaren 26 november 2020.  

Vi vill sätta stopp för utförsäkringarna. Försäkringskassan fortsätter att utförsäkra sjuka människor, för att få stopp på detta ser vi att det behövs en lagändring. Vi vet att det finns konkreta förslag på regeringens bord, som vi nu vill se bli verklighet.

Just nu befinner vi oss i en exceptionell situation, som både blottar styrkor och svagheter i sjukförsäkringssystemet. Betydligt fler blir sjuka samtidigt på grund av covid-19. Samhället måste ställas om, riskgrupper måste skyddas. Ett komplext och komplicerat sjukförsäkringssystem har givetvis inte blivit mindre komplicerat under den pågående pandemin.

Hela samhället är just nu utsatt för stora påfrestningar och flera bra temporära beslut har tagits. Ett av dem är ersättning för karensavdraget. Nu får du ersättning redan från första sjukdagen, vilket är viktigt för att minska smittspridningen.

Regeringen har också tagit bort kravet på läkarintyg för sjukersättning de första två veckorna och personer i riskgrupper som inte kan arbeta hemifrån ska få fortsatt riskersättning. Men flera stora problem kvarstår.

Många har blivit långtidssjuka efter covid-19. Detta har blottlagt problemet med det vi kallar 180-dagarsregeln, det vill säga att är du sjukskriven längre än 180 dagar så prövar Försäkringskassan dig mot hela arbetsmarknaden. Här har många utförsäkrats och förlorat all sin ekonomiska trygghet.

Det uppdagades nyligen i media att sjukvårdspersonal som har blivit smittade av covid-19 genom sitt arbete nu börjar utförsäkras. Det visar på det absurda i situationen, även om stoppet för utförsäkringarna självklart ska gälla alla yrkeskategorier.

Men problemet gäller inte bara sjukvårdspersonal, så klart. Utförsäkringarna skapar en enorm stress för den enskilde individen, och ekonomisk stress har aldrig gjort någon frisk. Snarare tvärtom.

Vad som behövs är inte en myndighet som jagar utsatta individer utan en myndighet som klarar av att göra individuella bedömningar och ta ansvar för rehabilitering. Rent samhällsekonomiskt är det också ett resursslöseri att hålla på att skicka människor mellan olika instanser då många utförsäkrade istället får ekonomiskt stöd från kommunen via försörjningsstödet. Försörjningsstödet är ett stöd för de som tillfälligt står utan arbete, inte potentiellt dödssjuka personer som står utan inkomst därför att de har varit sjuka längre än 180 dagar.

Vi måste göra något åt detta. Till att börja med måste vi tydligare definiera vad som avses med ”normalt förekommande arbete” som den långtidssjuke förväntas klara av. Gör en försäkringsläkare en annan bedömning av arbetsförmåga än den sjukes egen läkare, då måste det också motiveras och beslutet ska kunna överklagas och prövas.

Det här är inget nytt problem. Ända sedan Reinfeldt började driva igenom åtstramningar 2006 har vi haft partier i riksdagen som velat ha en restriktiv sjukförsäkring och reglerna har stramats åt mer och mer. Men det har gått för långt nu. Systemet har blivit mycket sämre och det är de sjukaste och mest utsatta som drabbas hårdast.

Det är också en jämställdhetsfråga, för de som blir av med sin ersättning är i huvudsak kvinnor. Det är de som slitit hårdast inom vården, som lokalvårdare, barnskötare, inom äldreomsorgen osv. De drabbas oftare av stress och utbrändhet, psykisk ohälsa, kronisk värk, sjukdomar som ofta leder till lång sjukfrånvaro. Inom kommuner och regioner har idag kvinnor dubbelt så hög sjukfrånvaro som män.

Vi ser också ett tydligt mönster där de som slitit hårdast drabbas än hårdare när de blir äldre. Undersköterskan som är helt slutkörd, men inte får någon sjukersättning, tvingas ta ut sin tjänstepension några år tidigare när orken tar slut. Och straffas då dubbelt med ännu lägre pension när de blir äldre.

Det är faktiskt helt förfärligt att det ser ut så här, att så många kvinnor ramlar mellan stolarna och förlorar hela sin trygghet. Folk som jobbat och bidragit till samhället ska inte sedan drabbas av livslång fattigdom. Ingen blir frisk av att vi drar undan mattan för dem. Systemen måste bli mer flexibla och ge bättre trygghet.

Allt fler börjar ändå inse att det här inte är hållbart eller värdigt. Vi måste öka trycket på alla politiska partier så vi får stöd i riksdagen för att rätta till det här. Vi behöver förbättra flexibiliteten i sjukförsäkringen. För att kunna göra det behöver fler partier tycka som oss.

Det är en viktig grund för hela vårt välfärdssystem. Vi fortsätter ta den kampen!

Carina Ohlsson
Förbundsordförande S-kvinnor

Christine Marttila
Kommunalare och ordförande LO-distriktet Västsverige

facebook Twitter Email