Täpp till kryphålen för surrogatindustrin
Publicerad i Svenska Dagbladet 12 juni 2024.
Ett par i 70-årsåldern köper surrogatmödraskap från USA, men efter upprepade orosanmälningar omhändertas barnen av socialtjänsten när de är i treårsåldern. En ensamstående man köper surrogatmödraskap från Colombia och sitter fast med svårt sjuka tvillingar utan att kunna komma hem till Sverige. En nyfödd flicka ska hämtas upp i Ukraina, men mannen som betalat för surrogatprocessen kommer inte då han sitter häktad i Stockholm misstänkt för sexualbrott mot barn.
Dokumentären belyser effektivt en del av problematiken som omgärdar handeln med surrogatarrangemang. Surrogatindustrin och dess mäkleriverksamhet rör sig i ett juridiskt skugglandskap mellan det som inte är lagligt men heller inte kriminaliserat. Det är ett slags libertariansk mardröm som utspelar sig, där företag får fri access att exploatera både ofrivilligt barnlösa i Sverige och utsatta kvinnor runt om i världen. Vi får förstå att det är en lukrativ verksamhet och att bristen på reglering och insyn från myndigheterna skapat ett skräckkabinett mitt i den svenska radhusidyllen.
Journalisten Negra Efendić har skapat en välgjord dokumentär som reser viktiga frågor, men tyvärr står elefanten kvar i rummet när eftertexterna börjat rulla. För exploateringen av kvinnor och barn är lika stor i länder som har regelverk och ansvariga myndigheter på plats. Frågan om surrogatmödraskap är i grunden en fråga om vilka värderingar vi vill ska prägla vårt samhälle. Precis som samhället har dragit en gräns vid prostitution, organ- och människohandel handlar surrogatfrågan om att kvinnors kroppar inte är till salu, att kvinnors reproduktivitet inte är en handelsvara.
Surrogatindustrin etablerar sig ofta i fattiga länder där skyddet för kvinnor är svagt och där det finns kvinnor som i brist på alternativ ingår avtal som innebär att de säger upp ägarskapet över sin kropp. Surrogatmödraskap innebär ett stort fysiskt och psykiskt lidande för de kvinnor som bär och föder barn åt västerländska par och ensamstående mot betalning. Det här är ingenting som Sverige bör understödja. Hur stark och förståelig barnlängtan än är kan det aldrig vara en rättighet som går ut över skyddet av den kroppsliga integriteten och kvinnors reproduktiva rättigheter.
Förespråkare i Sverige brukar undvika frågan om kommersiell handel, de pratar hellre om ”altruistiskt” surrogatmödraskap. En vanlig myt är att den kommersiella handeln med kvinnor och barn skulle minska om vi möjliggjorde för svenska kvinnor att bära och föda barn åt en vän eller närstående utan ersättning. Så är inte fallet. I stället blir altruistiskt surrogatmödraskap en dörröppnare för den kommersiella handeln, vilket vi sett i bland annat Storbritannien. Där altruistiskt surrogatmödraskap tillåts tar den kommersiella handeln alltid över.
Frågan om altruistiskt surrogatmödraskap har varit föremål för statens offentliga utredningar där man tydligt slog fast att risken för påtryckningar och pengar under bordet inte går att kontrollera. Slutsatsen var att kvinnor i Sverige bör skyddas från den sortens påtryckningar. Givetvis bör detta även gälla kvinnor i andra länder.
Sverige har en lång tradition av jämställdhetsarbete och värnande av barns och kvinnors rättigheter. När tekniken nu gjort det möjligt att köpa havandeskap, förlossning och barn står Sverige inför ett vägskäl. Antingen stå fast vid det som varit en ledstjärna i svensk jämställdhetspolitik – att skydda kvinnor från sexuell och reproduktiv handel – eller slå in på en marknadsorienterad linje där kvinnor och barn blir varor på en global marknad.
För S-kvinnor är det glasklart att vi måste stå emot marknadskrafterna och skydda kvinnor och barn från all form av exploatering. Det visar SVT:s granskning med all tydlighet behovet av. Handel med kvinnor och barn är förbjudet. Regeringen måste se till att täppa till de kryphål i lagen som företagen utnyttjar och säkerställa att inga fler kvinnor eller barn utsätts i surrogatindustrin.
Annika Strandhäll
ordförande S-kvinnor
Publicerad i SvD 12 juni 2024.