Tystnadskulturen är livsfarlig
Publicerad i Feministiskt Perspektiv 22 april 2021.
Jag har arbetat i hela mitt liv mot mäns våld mot kvinnor. Jag kommer aldrig sluta. Det är den yttersta konsekvensen av att vi lever i ett patriarkat som fortfarande tillåter att män har mer makt än kvinnor. Att män har makt över kvinnors liv.
Vi som är engagerade i kvinnokampen vet att detta inte är något individproblem, därför räcker det inte med att tala om ”våld i nära relationer”. Vi måste sätta rätt namn på det som är ett strukturellt problem – mäns våld mot kvinnor.
För den gemensamma nämnaren är män. Män som slår. Män som tar sig rätten till kvinnors liv och kroppar. Män som utövar socialt, ekonomiskt, psykiskt och fysiskt våld.
Och bakom dem finns ett nästan lika stort problem, en hel tystnadskultur som backar upp de här männen. Det är många som protesterar när det kommer upp – självklart skulle ingen backa en man som skadar en kvinna! Ändå fortgår det. Ändå står de där, de som inte ifrågasätter, de som vänder bort blicken, de som inte vill lägga sig i.
Tystnadskulturen är livsfarlig. Bianca Kronlöf satte ord på det i sina inlägg om brödraskapet nyligen – alla vi som inte gör något, varje gång vi inte protesterar, så möjliggör vi för de här osunda strukturerna att fortgå.
FN definierar mäns våld som mot kvinnor som en pandemi. Det pågår en pandemi, men det kallas inte till presskonferenser, det skapas inte undantagstillstånd, det sätts inte upp krisplaner. Det i sig, är uttryck för att vi alla är del av en tystnadskultur.
I år firar vi 100 år av demokrati, av kvinnors rösträtt, en av S-kvinnors första viktiga segrar. Sedan dess har vi fortsatt framåt reform för reform. I dag är Sverige ett av världens bästa och tryggaste länder att bo i för kvinnor.
Ändå är det så mycket kvar att göra, att vi ständigt och återigen ska behöva uppleva att kvinnor mördas och utsätts för övergrepp. Om män med makt som oemotsagda ges medieutrymme för att tala ut om sina sexistiska beteenden. Om mediebolag som blundat för övergrepp som skett mitt framför allas ögon.
Vi S-kvinnor verkar nära den socialdemokratiskt ledda regeringen med en gemensam vision – en nollvision mot mäns våld mot kvinnor.
Att Sverige fått en samtyckeslag beskriver justitieminister Morgan Johansson ofta som den här regeringens viktigaste straffrättsliga reform. Det har gjorts stora satsningar på polisens arbete mot sexualbrott och våld mot kvinnor och barn, straffen för mord på närstående skärps till livstid och straffskärpningar införs för hedersrelaterade brott.
En fråga som står mig väldigt nära, som jag slagits för i åratal, blir nu också verklighet. Det gäller barn som bevittnat våld i hemmet, som nu äntligen ges brottsofferstatus. Steg för steg har vi även gjort långsiktiga reformer för att stärka trygghetssystemen och kvinnors ekonomiska självständighet.
Under det senaste årets coronapandemi har arbetet för kvinnors rättigheter stannat av eller till och med backat, i takt med hög belastning på välfärden och tunga samhällsutmaningar. Många av de fighter vi redan tagit kommer vi att få ta igen. Utöver direkta satsningar för att rädda liv så måste vi satsa långsiktigt.
Vi måste sätta fokus på en stärkt välfärd, det är grunden för att bygga jämlika och jämställda samhällen. Kvinnor är både användare av trygghetssystemen och samtidigt de som i hög grad bär välfärden på sina axlar.
Vi måste ta striden för bättre arbetsvillkor och anställningstrygghet. Under 2020 har kvinnor utsatts för större smittorisker eftersom de mer sällan kan jobba hemifrån, fler jobbar inom kontaktyrken och är mer beroende av kollektivtrafiken. Stress och dubbelarbete har ökat och fler kvinnor har blivit långtidssjuka. Sedan har flera blivit dubbelt straffade när de utförsäkrats och blivit av med sin sjukpenning.
Vi måste fortsätta arbeta med normer och värderingar för att säkra att kommande generationer bryter osunda mönster. Det är det kanske största och viktigaste utmaningen. Det börjar i skolan, i hemmet och måste vara en del av hela samhället om vi i grunden ska bryta patriarkatet.
Jämställdhet först, det är S-kvinnors utgångspunkt i alla lägen. Så länge en enda kvinna utsätts för våld och hot, så länge en enda man tar sig rätten att göra det, kommer vi S-kvinnor fortsätta ta kampen.
Jag är arg. Besviken. Men det är också en viktig drivkraft – fortsätt alltid elda under din vrede. S-kvinnor har tagit kampen i över 100 år och vi kommer fortsätta lika länge om det behövs.
Carina Ohlsson
Förbundsordförande S-kvinnor
Senast uppdaterad: torsdag 22 april 2021
