Vi ”kräver” inte en kvinna som S-ledare – men dags att sluta kvotera in män
Publicerad i Aftonbladet 25 augusti 2021.
Senaste dagarna har telefonerna till oss S-kvinnor gått varma. Alla vill veta vad vi tycker och tänker inför valet av en ny Socialdemokratisk partiledare och statsministerkandidat.
Men inte en enda fråga har handlat om vilka kvaliteter vi söker efter i en ny partiledare eller vilken kompetens denne ska ha. Allt har handlat om kön. Vill vi se en kvinna? Hur viktigt är det att det är en kvinna? Vilka krav ställer vi?
Till att börja med vill vi konstatera det uppenbara, självklart vill vi S-kvinnor se en kvinna som partiledare och statsminister. Men debatten har hamnat snett. Det vi sagt har klippts, vridits och vinklats på ett sätt som säger mer om oppositionens och medias syn på frågan än om vår.
Diskussionen har återigen kommit att handla om att ställa kön mot kompetens. Men att välja en kvinna är inte att kompromissa med kompetens. Hur kan någon tro det?
Sverige har haft över 100 år av allmän och lika rösträtt, där kompetenta kvinnor och män varit valbara till politiska uppdrag. Vi har haft över 30 manliga statsministrar. Noll kvinnor.
Ingen kvinna har bedömts utifrån kompetens före kön. Kön borde inte spela någon roll, men det gör det.
I debatten om ny partiledare har S-kvinnor påpekat att flera av de vassaste kandidaterna är just kvinnor (inte på grund av deras kön, utan för att de har kompetens). Det har klippts ner till att ”S-kvinnor kräver en kvinna” men säger samtidigt att ”det handlar inte om kön”.
Flera tyckare har raljerat över det. Bland annat debattören Alice Teodorescu Måwe har citerat och parafraserat detta, helt baserat på sönderklippta citat och rubriksättares egna ord.
Många verkar inte ha lyssnat på vad vi faktiskt säger, eller vill bara inte förstå. Något krav har vi till exempel aldrig ställt.
Låt oss börja med att konstatera en sak. Ingen tycker att kön ska vara avgörande, alla anser att kompetensen ska styra. Vi ser däremot olika på vad kvotering innebär.
Där motståndare ser att kvotering är att välja kön före kompetens, ser vi det omvända. Med andra ord, det är dags att börja se även kvinnors kompetens och sluta kvotera in män.
När S-kvinnor och Socialdemokraterna införde reformen varannan damernas på listorna till kommuner, regioner och riksdag så föregicks det av samma debatt – ska vi verkligen välja kön före kompetens?
Det som hände var det exakt motsatta, kompetensen ökade! Det berodde inte på att kvinnor var mer kompetenta än män, utan på att de var lika kompetenta och konkurrerade ut mindre kompetenta män.
De flesta partier har efter detta kommit till samma insikt och infört liknande system. Även våra senaste borgerliga regeringar har haft jämn könsfördelning.
Att det sedan också har ett symboliskt värde att Sverige får sin första kvinnliga statsminister är självklart.
Historien om den lilla pojken i Norge som frågade sin mamma om det verkligen är så att pojkar också kunde bli statsministrar är talande. Visst är det gulligt, det bryter våra normer och idéer om det självklara att en statsminister nästan alltid är en man.
Hur många flickor i Sverige ska växa upp med bilden av den yttersta makten alltid tillhör en man?
Vi respekterar att det finns de som ser på dessa frågor på ett annat sätt. Alla får förstås tycka olika.
Den hatstorm flera av våra företrädare får möta är sorglig och den behöver inte eldas på. Vi skulle därför vilja skicka med en ödmjuk förhoppning om att vi framöver kan försöka ha en seriösare debatt där sakfrågan, inte lösryckta citat, står i centrum. Jämställdheten förtjänar det.
Anna Lööf Hedh, vice ordförande S-kvinnor
Susanne Andersson, förbundssekreterare S-kvinnor
Senast uppdaterad: onsdag 25 augusti 2021
