Genom att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Läs mer här: https://www.socialdemokraterna.se/vart-parti/om-webbplatsen/integritetspolicy

1920

Ordförande: Signe Wessman 1920-1936

Vid en kongress den 16-18 februari 1920 bildades Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund (SSKF). Beslutet fattades vid den femte Socialdemokratiska kvinnokongressen, som arrangerades av Socialdemokratiska Kvinnornas Centralstyrelse (som föregick förbundet).

”Vår kongress har mycket allvarliga uppgifter att behandla. Hitintills ha vi endast haft klubbar, men vi behöva en fast yttre ram. Bildandet av ett socialdemokratiskt kvinnoförbund blir därför ett av spörsmålen.”, sa Centralstyrelsens ordförande Anna Sterky vid öppnandet av kongressen.

Så när som på två röster beslutade kongressen enhälligt om bildandet av förbundet.

Följande frågor behandlades också på kongressen:

  • agitations- och upplysningsarbetet
  • nykterhetsfrågan
  • arbetarkvinnorna och husmodersföreningarna
  • småbarnsbespisning
  • statlig kontroll av priser på jordbruksprodukter och övriga livsmedel
  • vilohem för mödrar från arbetarklassen

Kongressen gjorde ett uttalande om mödrarnas ställning med anledning av en motion från Arvika kvinnoklubb.

”Att mödrarnas ställning i de fattiga, barnrika familjerna ofta är betungade är otvivelaktigt, ävensom att hjälp kan vara behövlig från samhällets sida. Men att nu resa kravet på statligt ekonomiskt bidrag till obemedlade mödrar, eller upprättande av mödrahem, såsom i motionen åsyftas, torde säkerligen för nuvarande vara lönlöst.

Centralstyrelsen anser att först bör de mest hjälplösa mödrarna, nämligen änkorna, skyddas genom statens försorg vid antagande av en lag om pension för änkors och änklingars barn, och moderskapsförsäkringsfrågan lösas innan andra krav böra ställas till staten ifråga om skydd och hjälp för behövande mödrar.

Centralstyrelsen anser därför att motionen i vad som rör denna sak icke nu kan till någon åtgärd föranleda. Anskaffande av vilohem för mödrar är en fråga av stor vikt, som dock bäst bör kunna lösas genom kommunala eller kooperativa åtgärder och som kvinnorna böra arbeta för inom de samhällen, där möjligheter finnas att realisera saken.”

 

facebook Twitter Email